Kalas igår. Det märkte jag tydligt. Farbror Martin med Helena, William och Moa kom och så gjorde även halvfarbror(?) Andreas med sin Sandra. Många blev det. Jag blev lite trött efter ett tag. Satt med vid bordet så gott jag kunde men sen gick ridån ner. Det var roligt att träffa William igen. Han kan gå. Coolt. Helt själv. Och Moa och jag lekte tittut länge. Hon orkade mer än jag. Här är en liten bild på Pappa, Moa och mig. Fin va? (kolla min snygga mage!)
Nu får det vara nog. Det var nog visning idag igen. Av lägenheten. Det märker jag när min säng flyttas bort, min lekfilt stuvas undan och leksakerna försvinner utan att jag har tröttnat på dem. Pust.
Som tur var dök gudfar Kålle, Bitte, Linnéa och Daniel upp. Det är alltid lika roligt.
Sen bar det iväg till farfar. Där skällde deras hund mycket. Oj, det var jobbigt. Så där mycket hund har jag aldrig varit med om förut. Och så lät den så farligt också. Men jag tyckte att det var lika bra att hålla mig uppdaterad på var faran var så jag hade alltid hunden under uppsikt. Det var läskigt, men vad ska man göra.
Kvällsmaten blev sen men den bestod idag, för första gången, av välling serverat av pappa - istället för gröt och amning. Hurra. Pappa kändes extra stolt och jag kunde somna lugnt. Toppen.
Andra framsteg idag: Satt och tittade ner i badbaljan när den fylldes, tog tag i kanten på den och reste mig på fötterna. :) Fick overallsluvan i ögonen och använde handen för att putta upp den. Också behändigt.
1 kommentar:
härligt att läsa om er helg och kul att du skriver från olivers huvud. roligt att se bild på KÅLLE och Moa för utom att se Oliver i gungan.
gunilla
Skicka en kommentar