Stöksöndag

När det är soligt klockan sju är det "morgon". Tycker jag. Mamma är inte riktigt med på det så jag låter henne sova. Hon har tydligen någon gräns där vid 8. Men lite Chuggington går alltid ner för mig. (underdrift)

Trots all sol blev dagen ganska knepig. Något haltade för både mamma och mig. Men som alltid kommer vi varandra närmare efter ett tag och så avslutade vi dagen med att titta på filmen Trassel på bio. Oj, den var bra. Rolig och spännande. Jag älskar scener där barn förenas med sina föräldrar.

Sen var vi lite på McDonalds. Jag vet inte. Jag gillar inte hamburgare så mycket. Den stora behållningen för mig var nog ballongen. Vilken undrar ni? Den första läckte och när jag sjungande dansade ut och sen insåg att den var jätteliten på pinnen, fick vi en ny. den höll hela vägen hem tills jag hemma la mig på den. Nä, då höll den inte. Inte så förvånad, ändå.

Nu är jag hos Pappa. Det är bra. Jag har längtat efter honom. God natt.

Bra bilder på mig och Julia

Oj, vad jag gillar min morbror Henke. Hos honom bor även en liten söt 9 månaders som heter Julia och en bedårande kvinna som heter Emelie. Jag är ganska bra på att hålla ihop familjebegreppen. Men idag föreslog jag att svaret på frågan vem som är mamma till min mamma... var Emelie. Hm. Mamma verkade inte lika övertygad.

Dessa tre fantastiska människor hämtade mig från dagis i fredags för mamma var borta på något, vet inte på vad. Men jag har velat sova över hos dem varje gång vi senast varit där och nu verkade det bli så. Vi hade roligt och lekte. Jag sov gott och efter lunch idag åkte vi till BusBorgen. Oj. Va skoj. Att vara där med Julia var toppen.

Sen plötsligt när vi skulle fika (men inte hittade något bord) dök mamma upp. Så efter en glass var jag på det igen. Sprang. Lekte. Kastade bollar. Ja ni som har varit där vet hur mycket man kan trötta ut sig och framförallt dra med sig sin mamma överallt. Jag gillar det mesta där men inte att åka rutschbana. Nä, det får de andra göra. Jag kastar ner bollar och låter de rulla. Det är tillräckligt nervpirrande.

Sen åkte vi till denna fina familj igen för nu skulle vi tydligen ta lite kort. På mig och Julia. Framförallt på Julia även om jag tyckte att det var viktigt att få fina bilder på mamma och Henke. Det blev inte så. Men jag är nöjd. Julia blev så fin på fällen. Mamma tog bra bilder. Hon låg lite överdrivet och fotade på golvet. Jag hade nog klarat det bättre själv... sa jag och fick ta över kameran och testa. Det var lite tungt och jag fattar inte hur man ska se något genom det där lilla hålet. Där har man ju en näsa.



Sen när vi kom hem åt vi gott, duschade, tittade lite på Chuggington och sen konstaterade vi att jag hade 26 stjärnor på min "borstatändernateckning". Det ledde till ännu en bok. Denna gång med bilder och ord. Jag lärde mig "jojo". Men sen gled jag bort i sömn och kommer väl tillbaka sen någongång. När det blivit morgon typ.

Säger god natt med en fin bild från ikväll. Titta så vacker hon är. Min egen Julia.

Sköna ord och lite oro inför vuxenlivet

Hej

Nu är det dags att komma igen med bloggen. Nu är jag precis 3 ½ år och jag mår toppen. Tror iofs att jag har hamnat i någon mellanålder då jag är på väg. Någonstans. Som tur är så är jag väldigt nöjd med mitt ordförråd. Det har expanderat väldigt väldigt mycket och jag är inte alls rädd att använda ord som inte många andra barn använder. Såsom: bekymrad, ...försår du mamma, åh himmel, har du sett på maken, jo jag tänkte så här, klurigt. osv. Ja, ni förstår. Såna ord som gör vardagskommunikationen väldigt mycket enklare. Jag funderar på att lägga till ordet "ehuru" ganska snart. Det passar liksom in i mängden.

Tillbaka till övergången... ja. I morse var det lite trögt att komma igång. Och när jag gick omkring där hos mormor (vi sov över där jag och mamma) så kom jag på det:

"Mamma, jag vill inte bli vuxen".
Vad skönt nu har jag sagt det. Vem vill bli det? Plus att det är ju snart så jag vill bromsa lite.

För att öka på ordförrådet så går jag och mamma till biblioteket lite då och då. Vi lånar och lånar och läser och läser. Jag har två stora ark hemma som sitter uppe på dörrar. Ett är för att jag får stjärnor när jag borstar tänderna och ett är för att hålla koll på tummen. Jag ska nämligen sluta suga på tummen. Det går ganska bra men det är lite svårt ibland. Men hur som helst så tänkte jag att jag skulle sätta upp en åt mamma. Hon läser så bra. Det brukar jag säga till henne. Så jag tänkte att hon kan ju få stjärnor varje gång hon läser bra.

Jag får återkomma med riktigt bra uttryck. Jag har några på lager och de är lika roliga att använda varje gång.



Så länge önskar jag er en skön dag. Jag ramlade i gruset på väg från bilen till dagis så jag hade jättesvårt att komma igång på morgonen. Det gjorde ju så ont. Men jag ville försäkra mamma och alla om att "det går över", men det kanske är så att de inte gör det om gruset sitter kvar i handens sår. Usch. Må så gott. Er Oliver

Tips om länkar

Tänkte vara lite modern och tipsa om lite andra länkar där man kan se mer bilder och läsa mer om Malena.

Hennes blogg
Hennes blogg på aftonbladet

och många fler men nu får det räcka för nu.

Kram och lycka till

Hu, vad spänt men glatt det är hemma

IKVÄLL TÄVLAR MALENA I MOSKVA! RÖSTA ALLA NI SOM INTE ÄR I SVERIGE. :-)

Hon är ju så bra. Jag har lyssnat på La Voix många gånger och den växer och blir bättre varje gång tycker jag. Om jag kurar in tätt tätt intill mamma när vi lyssnar på den, känner jag att hennes hud blir alldeles knottrig. Det är lite spännande. Men det är ju inte så konstigt. De är ju så gott som systrar och har varit länge. Jag har också träffat henne men då var jag bara 3 månader så jag minns inte så mycket. Då bodde vi i Göteborg. Det finns på film och det sägs att vi ser väldigt glada ut.

Lycka till, Mallis!!!!!! Jag får se om jag orkar kolla till slutet. Puss. Lilla men ändå stora O

Sen men dock update

Det är inte klokt... alls. Skrev jag sist för många månader sen till och med. Ups.

Jo, det är väl klart att jag har gjort megaframsteg sen sist.
Jag kommunicerar jättebra med familjen. Känner att det är lätt att vara tydlig med ja och nej. Springer som en antilop men ramlar ibland, av orsak väldigt oklar. Men det ska vi kolla lite mer på. Jag tycker om att hålla ordning omkring mig. Ställer lixom bara tillbaka saker jag tar fram eller flyttar på. Städa upp efter man har ätit och slängt mat är ju en självklarhet. Eller hur? Tyvärr är det inte många bilder som har kommit in här. Beklagar detta. Ska se till att det ramlar in en hel del snart. Mamma har nu starka teorier att jag kommer att bli musiker. En anledning är att jag dirigerar musik med stor inlevelse och att jag hatar sångsamlingar med andra barn... :-) Det känner hon igen säger hon. Vi hörs. Kramis. Lilla O

Segeryra hemma

Oj, vilken stämning det har varit hemma. Jag vet också precis vad det har handlat om. Min kompis MALLIS - Naturligtvis MALENA ERNMAN - var med i Melodifestivalen ikväll. Jag återkommer med statusrapport gällande mig själv men denna kväll handlade om Malena. Inte nog med att hon provade på något nytt, jag har ju bara hört henne sjunga ren opera, sånger och visor och barnvisor med mamma Ulrika i Vocal Eyes (bästa Imse vimse spindel-tolkningen), men idag sjöng hon annat. OCH VANN!!! Mamma har inte hoppat på ett år säkert eftersom hon är sjuk i ryggen men ikväll... Titta en bild!

Så, hon gick direkt till final i Globen och tog med sig Agnes. Grattis båda två.

Lycka till! Jag kunde nästan hålla mig vaken hela kvällen, men så sa det DUNS och det var mina ögonlock som föll. Sov gott Mallis. Vi ses snart. Hälsa Greta och Beata

Stora steg i taget

Kära läsare,

I ett ögonblick som detta, när jag har så mycket liv som inte har formulerats, blir man lite förlägen. Var börjar man? Hur var det man gjorde? Vad vill komma ut. Det gäller bara att ta ett djupt andetag och se vad som kommer. Jag är bättre på det här nu. Jag pratar hela dagarna och det här kommer att bli bra.

- För många många månader sen sa en BVC tant till oss att "eftersom jag var så framåt rent motoriskt skulle jag inte vara så snabb med talet". Jag vet inte vilket tal hon menade faktiskt. Ett? Hundra? Sju plus sju? När det gäller att prata, är jag långt framme. Jag har mycket att säga, mycket att utföra här så det finns inte riktigt någon tid att förlora.

Jag har tidigare berättat om köttbullar. Det funkar fortfarande. Andra ord som jag kan bra är Mamma, släcka, tända, öra, äta... men jag tror att det handlar om ögonblicket. Nu kan jag inte riktigt samla ihop alla ord. Jag brukar prata helt enkelt. Mamma och pappa svarar och det är det som spelar roll. Jag har fått knyck på lite mer avancerade konsonantkombinationer också. Jo. Jag gillar att prata. Jag gillar även att vinka. Vi har en underbar prat/vinkTV därhemma som så fort den ringer så vet man att man kan vinka till personen. Det är bara så himla synd att inte fler av mina närmaste kompisar har sån. Det är en telefon och om du läser detta - KÖP EN! Jag älskar att vinka. Jag älskar att vinka när människor kommer och går. Går ni förbi någon dag, titta upp i mitt fönster så står jag där och vinkar. Och pratar med er men det hör ni förmodligen inte. Jag står även på andra sidan huset och pratar med fåglarna och vinkar till dem. Det får mig mer connectad med dem kan man säga.

Det som är lite jobbigt med den tid som har varit är att jag har varit så mycket sjuk. Jag har varit ganska mycket till doktorn. Olika varje gång. Suck. Sista gången var det inte så roligt. Det har varit mycket feber i min kropp och min mage mår fortfarande inte så bra. Nu har jag tydligen gått över till mjölkfritt. Vi får se hur det går.

Julen var toppen. Vi var både hos morfar och hos mormor och nu kan jag även säga MOMO. Det känns bra. Hon är så skön. Jag har verkligen min egen lilla lekhörna hos henne. Så, direkt när jag kommer dit känner jag att jag vet vart jag ska börja. I mitt hörn. På julen var jag så fin också. Jag hade tomtedräkt och kostym. Extra snygg helt enkelt. Jag och morbror Henke vi leker som bara den nu. Jag gillar honom. Han verkar ha mycket att lära mig. Mums. Jag älskar att lära mig.

Morfar har ett par glasögon som jag gillar också. Jag brukar ta chansen att sätta på mig dem när vi ses. När jag tittar in i dem är det som att jag ser en annan värld. jag tror att de är magiska. Jag ska titta mer nästa gång vi ses och rapportera om jag upplever eller ser något magiskt som går att skriva om. Just nu är det bara i mitt hjärta. :-)

Nyår - oj. Mycket liv. Middag med mormor coh Per hemma hos oss och vips när jag sov som bäst, klädde de på mig, viskade, la mig i vagnen och ut i kylan. Vi kom fram till ett ställe där det var många andra. Det hördes. Det pangade väldigt mycket och vi sprang över ett fält där det pangades mycket. Jag hade mina kära hörselkåpor på mig så jag skonades. Men mamma och pappa då? Hade de kåpor? De var hjältar som klarade den attacken. Som något ur en film. Vi överlevde. Så himla skönt och det var underbart att känna att min säng stod kvar och att jag kunde sova när vi kom i säkerhet i värmen. Vilket äventyr. Jag låtsades sova mesta tiden där. De märkte nog inte att jag var vaken...

Jag är nu 85 cm lång och smal och snygg. Jag saknar alla på dagis. Jag har ett foto på dem som är i mitt rum. Där sitter vi allihop och jag vinkar till den bilden lite då och då. Då känns de nära. Härligt.

Pappa är hemma med mig nu på dagarna. Känns toppen. Jag tycker om att vara med pappa. Mamma behöver mig också. Hon ska opereras nu. I slutet av januari har de sagt. Hon ligger en del i sängen och vilar numera, men jag är bra på att krama henne. När hon behöver mig, brukar jag sträcka upp armarna. Många tycker att det ser ut som att jag behöver henne, men det är när jag ser att hon behöver mig. Också. Vi behöver varandra. Hon behöver inte vara rädd. Jag finns här.

Nu ska jag sova vidare. Mamma var på bio ikväll. Det var nog bra. Pappa coh jag lekte när jag badade. Det var så otroligt roligt. Det är så kul nu när jag kan prata med mina vänner i badet. Jag har två grodor, en säl, en sjöhäst, en fisk, en krabba, en bläckfisk, en delfin, en annan fisk som är orange, tre båtar och en mammagroda. Och ett stort badkar att simma i. Härligt.

vi hörs
Jag ska inte vänta månader innan ni hör från mig igen

Stor kram
Er alltid
Oliver

Uppdatering rapido

Det här är ju helt ofattbart. Jag har inte skrivit på JÄTTELÄNGE! Jag drar ihop lite här, sådär direkt från hjärtat. Häng med! för så mycket saker har hänt.

- Jag är (typ fortfarande) sjuk (har varit hemma hela alltid) Mamma är också sjuk. Har varit LÄNGE! Själv har jag en rinnig näsa, rinniga ögon, hostar så det hörs, och inte mår jag bra i magen heller. Inte alls, så dagis vill inte att jag kommer. MEN då är ju mamma och pappa hemma med mig så det klagas inte härifrån ändå.. Idag var det fotografering på "jobbet" så vi åkte dit bara för det. Men uj, sen sov jag LÄNGE! Flera timmar. Det var riktigt ansträngande. Hoppas det inte syns på bilderna. :-) Men det var kul att se alla barna.

- En stor sak: Mamma och jag har varit ifrån varandra i en hel vecka. Jo. Men, plötsligt så en tidig morgon, stod hon där och gjorde välling till mig. Jag tittade på henne och kände igen hennes leende. Log tillbaka. Härlig känsla. När vi nu inte var tillsammans var jag med pappa på Orust och hälsade på alla. Farmor, Bengt, Gammel mormor & morfar. Och sen träffade jag många i Göteborg också. Vilken vecka. Puh. Men jag lär mig saker hela tiden!

- Jag snackar som bara den (14 november sa jag tex Chu'-lu-la. KÖTTBULLAR!!!) På dagis blev de förvånade när jag släppte lös en dag, en måndag. "har han varit på språkkurs i helgen?" sa de till mamma. Haha. Nä, jag har bara lagrat lite.

- Jag kan stå på tå (nu ikväll 24 november). Jag har lite balettanlag märker jag. Vig är jag också. Kan sträcka på benen och stå på tå. Då blev pappa glad. Han sa något om att man skulle kunna det när man är sex år. Vad är "sex år"?

- Jag har fått en sångpåse också. Hur underbart som helst. I den ligger mjuka saker som man kan plocka upp och då sjunger mamma och pappa med mig. Olika sånger för alla sakerna. Den jag tränar mest på nu är bä bä vita lamm. Jag har fått till början. Imse vimse spindel är mitt paradnummer, men det vet ni ju.

- Jag tyckte förut att jag och mamma kommunicerade så bra, det är inget mot hur det är nu. Jag kan säga en hel mening till henne och hon förstår. Jag har fattat nu att det är mer fruktbart att variera meningen och använda lite olika ord (olika ljud) istället för att bygga en mening på samma ljud, upprepat. Man är alltså som man säger, STOR NU.

- Jag äter med sked. Det är kul. Jag gör bra ifrån mig. Jag försöker att i största möjliga mån äta med just sked. Ibland går det ju inte, men då får man ta till annat. Fingrar.

- Och på tal om mat. Jag är också en fena på att blåsa maten så att den svalnar. Jo. Det har mamma och pappa visat sen jag började äta. Det ska man göra. Så jag tar en tugga på skeden, för den till munnen, känner efter om den är tempererad och blåser om jag behöver. Ibland vill jag vara lite rationell och då tar jag hela tallriken, lyfter upp den mot näsan och blåser på hela klabbet. Kan vara väldigt användbart.

Ja, det finns så mycket att lära och jag är som en svamp. Men, idag fick jag mamma att le stort. Jag gick, iförd pyjamas, fram till henne när hon gjorde välling, och tittade på henne och sa "Mamma". Det blänkte till i ögonvrån må jag säga. Magic moment. Jag har lixom mer fokuserat på andra ord som köttbullar och så, och glömt att kalla henne vid "mamma". Jag förstår ju att jag ligger efter. Jag gjorde faktiskt samma med pappa idag också. Han höll på i sovrummet och då gick jag in och sa som det var. "Pappa" sa jag. Så var det med det. Allt blir ju så mycket enklare.

Superkram på er allihop.
Er trogne Oliver