Inge dagis? Nähä!

Måndag. Dagis. Äntligen. Som jag tidigare har ställt fram skor på morgnarna och visat vart vi ska. Men vi har stannat hemma. Nu var det ny vecka och nu fick det vara nog. Jag skuttade upp vid sju och meddelade mamma att "nu är det faktiskt hög tid".

Vi drog iväg till dagis och där åt jag lite frukost. Sen skulle mamma gå. Oj. Nä. Oops. Inte kul.

Hu så ledsamt. Vi gick ut med barna. Jag ville inte leka alls. Jag ställde mig i ett hörn. Benen vek sig. Det kändes så hopplöst. Jag var inte mig själv. Jag hade ingen ork. Medans de andra lekte vidare fick jag som tur var låna en vagn att sova i. När jag sen vaknade... då såg jag mammas välbekanta ögon. Hon kramade mig och höll mig länge. Vi gick in och fortsatte. Jag kunde vila ordentligt.

Sen åkte vi hem och pappa kom också hem. Sen var det in i bilen igen och på stället vi kom till hade de akvarium med fiskar. Det är ju så toppen. Jättevackert. Pappa lekte med mig där och så skulle vi träffa en farbror.

Allt luktade lite annorlunda. Han pillade in saker i öronen, tryckte något mot mitt bröst, petade in en träpinne i munnen, lyste i mina ögon, lyste i mina öron... Vad händer?

"Öroninflammation".

Mhm. Vad innebär det?

"Tumregel. Barn som är stilla, är inte friska."

När vi äntligen var hemma igen, visade det sig att jag skulle få något i munnen med hjälp av en plastpip. JÖSSES! Någon! Hjälp mig! VAD ÄCKLIGT!!!

Tre gånger om dagen. Oj. Hu!

Önska mig lycka till. Det här lär ju fortsätta resten av mitt liv.

/Lilla (verkligen liten) O

Badutbildning

Hej

I onsdagskväll var mormor här. Hon nattade mig, med bad och välling. Mamma var med. Det var bra att hon var med för då fick jag chansen att visa henne hur man gör när man badar. Jag tog en tvättlapp och blötte den. Sen hittade jag min tvål. Drog ner den i vattnet för att lättare komma åt den. Jag petade på den med tvättlappen. Sen lyfte jag upp ena foten och gnuggade på den med tvättlappen. Hon blev överförtjust. Mamma också. De har nog inte tänkt på att det kan vara så lätt att tvätta sig. "Det är så här man gör".

För att det skulle bli enkelt och tydligt ställde jag mig upp och började tvätta mormors hår med tvättlappen också. Hon blev glad och jag kände mig så stolt. Jag har gjort en insats! :-)

Puss och kram /Oliver

Gulgögonblick

I går morse gjorde jag något som verkligen går till historien. Jag hittade en riktig guldgruva. I skafferiet vet jag att vi har en prasselpåse med maränger. Som är så gott.

I går fick jag tag i den och det såg mamma. Då gäller det att springa om man ska få något. MEN jag snubblade. Haha. Föga visste jag i just det ögonblicket hur bra allt skulle bli. Det flög maränger över golvet och det var ju bara att passa på. Hur många extra händer kan man beställa ibland? Det mumsades friskt och det var SÅÅÅÅÅ gott.

Kram / vitpudrad Oliver

1 ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR

Puh. Det var en tuff dag. Mycket på gång. Det kändes. Bara en sån sak: När jag vaknade kom mamma och pappa in och sjöng. De bar på massa stora blå lådor. Allt jag ville ha var välling och så det där. Nä, jag orkade inte. Jag bara slängde mig på magen och grät.

Sen när jag tittade lite närmare på dessa blå saker så ramlade det ut en fin nalle. Oj. Jaha. Och så fick jag välling ändå.

Hur som helst. 1 år gammal. Jag har "ätit" tårta (körde ner handen, tog upp den, tittade på den, insåg att den var kladdig och skakade på den för att det skulle lossna. Och om igen) och känner mig invigd i att få äta allt. Även ostbågar. Det var gott må jag säga.

På ett litet kalas kom Mormor, Per, Morfar, Emelie, gudmor Maria, Malin, Ronnie, Doglas, Erik och Johan. Det var toppen. Kändes som massor av barn. Jag fick fina presenter och mest av allt gillade jag... ballongerna! Jösses. De är så fina och de kan jag leka med länge. Mamma brukar lägga en över dammsugaren. Då lyfter den och svävar där i luften. Om hon drar ner effekten på dammsugaren, sjunker den och svävar vidare.

Hela dagen berättade mamma om hur det var när jag föddes. Det var mysigt. Dock var de ju så att det kändes så tydligt att något var på gång, hela dagen. Orkade inte riktigt med det. Kände mig inte riktigt kry så jag ville bara bli buren, vara nära och sova. Hm. Bättre lycka nästa gång.

Kram / Oliver