Nä, nu måste jag prata om mat. Det finns två sorters ... någonting ... som far omkring på sked framför min mun. Det är "gröt" och det är "inte gröt". Gröt äter jag. Det är toppen. Jag blir mätt. Det känns gott och roligt.
Men det där andra?
Mamma verkar bestämd i frågan. Men det jag undrar är väl hur blir jag av med hennes försök? Alternativt, hur kan jag ha nytta av det hon lägger på skeden? Idag somnade jag hellre hungrig. Och då menade jag väldigt hungrig. Vaddå "potatis, majs och kalkonpuré"? Nä, det var definitift "inte gröt". Munnen är stängd. Lika bra. Eller?
Hjälp! Några tips? Ska det vara så här?
Kan man inte äta gröt alltid? Och slänga in lite amma också förstås. Det är ju verkligen "livets bröd"...
Om mig
- Oliver
- Hej och välkomna hit. Jag föddes den 14 september 2007 och jag är en väldigt glad kille som älskar att utforska nya saker. Mamma heter Ulrika och pappa heter Patrik. Min resa började i Göteborg håller sig nu mest i Västerås. Här kan ni även lägga till kommentarer. Snälla! Kul att veta vilka som läser och vad ni kommer på. Hej!
onsdag, april 23, 2008
Stå upp!
Sådärja!
Jag testade idag igen och denna gång gick det (i går alltså). Jag tog tag i spjälkanten på sängen och ... vips så stod jag på fötterna. Det var ju enkelt. Sen har jag träffat den där kompisen igen. Han bor i en stor ram som mamma och pappa har på golvet. Om jag kommer för nära slår jag i huvudet - konstigt - men han som bor där är väldigt sympatisk. Jag brukar visa mina konster för honom. Som att till exempel stå på alla fyra (fötterna, inte knäna) och hoppa lite. Sen visade jag min "fjäril". Jag ställde mig så där som ovan, och sen släppte jag båda händerna och kastade mig framåt. Det måste finnas något enklare sätt att ta sig fram på. Det blir lite abrupt fall. Hm, en hand itaget kanske? Det testade jag idag. Men sen... nä jag får testa mer. Hasa är hittills det snabbaste.
Vi gungade lite idag också. Det är ju så roligt. Och så tittade vi förbi på BVC och träffade Ingrid. Mamma ville kolla något på min rygg, men det verkade vara ok. Hon är så trevlig, Ingrid. Jag tycker att alla tjejer är så trevliga. Killar... tja. Nä. Men jag blir lite småkär varje dag. Är det inte den ena så är det den andra. Alla är så snälla. Nu ska jag äta lite. Må så gott alla!
Jag testade idag igen och denna gång gick det (i går alltså). Jag tog tag i spjälkanten på sängen och ... vips så stod jag på fötterna. Det var ju enkelt. Sen har jag träffat den där kompisen igen. Han bor i en stor ram som mamma och pappa har på golvet. Om jag kommer för nära slår jag i huvudet - konstigt - men han som bor där är väldigt sympatisk. Jag brukar visa mina konster för honom. Som att till exempel stå på alla fyra (fötterna, inte knäna) och hoppa lite. Sen visade jag min "fjäril". Jag ställde mig så där som ovan, och sen släppte jag båda händerna och kastade mig framåt. Det måste finnas något enklare sätt att ta sig fram på. Det blir lite abrupt fall. Hm, en hand itaget kanske? Det testade jag idag. Men sen... nä jag får testa mer. Hasa är hittills det snabbaste.
Vi gungade lite idag också. Det är ju så roligt. Och så tittade vi förbi på BVC och träffade Ingrid. Mamma ville kolla något på min rygg, men det verkade vara ok. Hon är så trevlig, Ingrid. Jag tycker att alla tjejer är så trevliga. Killar... tja. Nä. Men jag blir lite småkär varje dag. Är det inte den ena så är det den andra. Alla är så snälla. Nu ska jag äta lite. Må så gott alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)