Hundar

Hundar är ju det bästa som finns. De som är lite mindre gillar jag bäst. Idag träffade vi en svart labrador på vägen till pappa. Ajaj. Hon verkade på hugget och jag vill helst komma till dem själv. Oj, hon var skrämmig. Sen när vi kom till dagis såg jag tre hundar gå förbi bilen. Jag kunde ha följt dem hela vägen in i skogen. De stannade inte, och de gick fortare än jag så jag hann aldrig ikapp dem. Men oj. Det var härligt. Då blev jag jätteglad. Undrar om jag ska fråga mamma och pappa om vi kan ha en hemma. Äh. Vi får se.

Titta!...

Nu ska ni få höra

Jo, jag blir bättre på det mesta tycker jag. Framförallt blir jag bättre på att prata. De förstår mig. Särskilt mamma. Jag har kommit på ett knep. Lyssna på detta andra barn. Fimpa det där med konsonanterna. Det viktigaste just nu är att man får till vokalerna och rätt antal stavelser. Det räcker för att mamma ska applådera och säga att "vi förstår varandra". Härligt. Nu är man med i matchen.

I går kväll var också en milstolpe. Jag behöver ju numera inte någon som somnar med mig. Det går bra att mysa lite och att jag sen får somna på egen hand. Det är en stor förändring. Men igår märkte jag själv att jag somnade bra när jag sjöng för mig själv. Jag sjöng några sånger och sen... Helmysigt. Det måste jag berätta för mamma och pappa. Då blir de nog glada.

Äntligen frisk

Oj. Det var en lång resa.

Först förkyld i en hel vecka. Mamma och pappa båda hemma med mig. Sen öroninflammation. Mamma och Pappa fortfarande hemma med mig. Sen blev det faktiskt bättre. Jag började piggna till efter några dagar. Därmed DAGIS!!! Hurra! Det var jätteroligt.

Fredagen kom och mamma och jag badade vid fem. Sen... började det... bli lite... tungt. Zzzzzzomnade i handduken och sov hela natten. Vaknade med 40-graders feber och hade det hela helgen egentligen. Nä det var inte roligt. Jag kom aldrig till ro, men ville verkligen. Du vet så där när man somnar till och vaknar direkt igen för att man har så jobbiga drömmar. Sen kan man inte somna om... och så håller det på. Jag vet att mamma började se lite vimmelkantig ut efter den här perioden.

Söndagkväll åkte vi till stället med fiskarna igen och efter en lååååång väntan och vanligt kläm och tittande av en farbror sa han att vi skulle dra vidare. Han tyckte att mitt hjärta slog för fort. Det hade jag kunnat säga direkt. (170bpm).

Så vi åkte vidare till ett jättestort ställe med massor av teckningar på väggarna (även i hissen). Där hade de vita rockar också. Det var så mysigt där. Alla var så snälla och jag fick leka med massor av nya leksaker. Efter 2 timmar fick vi träffa doktorn. Usch! Hon gjorde som den förra. Tittade i öronen, det var väl okej. Lyssnade på bröstet och på ryggen. Också okej. Men när de stoppar in en platt pinne på min tunga och trycker!!! Den är inte ens god. Nä, det väljer jag helst bort.

Nåväl hon kom fram till att jag hade halsinfektion och att det var det som orsakade febern och den snabba pulsen. Så vi var hemma i två dagar till. Sen var febern borta.

Nu är jag på dagis. Andra dagen denna veckan. Det är jätteroligt och i natt sov jag hela natten. Mamma såg jätteglad ut.

Puss puss