Det här är ju helt ofattbart. Jag har inte skrivit på JÄTTELÄNGE! Jag drar ihop lite här, sådär direkt från hjärtat. Häng med! för så mycket saker har hänt.
- Jag är (typ fortfarande) sjuk (har varit hemma hela alltid) Mamma är också sjuk. Har varit LÄNGE! Själv har jag en rinnig näsa, rinniga ögon, hostar så det hörs, och inte mår jag bra i magen heller. Inte alls, så dagis vill inte att jag kommer. MEN då är ju mamma och pappa hemma med mig så det klagas inte härifrån ändå.. Idag var det fotografering på "jobbet" så vi åkte dit bara för det. Men uj, sen sov jag LÄNGE! Flera timmar. Det var riktigt ansträngande. Hoppas det inte syns på bilderna. :-) Men det var kul att se alla barna.
- En stor sak: Mamma och jag har varit ifrån varandra i en hel vecka. Jo. Men, plötsligt så en tidig morgon, stod hon där och gjorde välling till mig. Jag tittade på henne och kände igen hennes leende. Log tillbaka. Härlig känsla. När vi nu inte var tillsammans var jag med pappa på Orust och hälsade på alla. Farmor, Bengt, Gammel mormor & morfar. Och sen träffade jag många i Göteborg också. Vilken vecka. Puh. Men jag lär mig saker hela tiden!
- Jag snackar som bara den (14 november sa jag tex Chu'-lu-la. KÖTTBULLAR!!!) På dagis blev de förvånade när jag släppte lös en dag, en måndag. "har han varit på språkkurs i helgen?" sa de till mamma. Haha. Nä, jag har bara lagrat lite.
- Jag kan stå på tå (nu ikväll 24 november). Jag har lite balettanlag märker jag. Vig är jag också. Kan sträcka på benen och stå på tå. Då blev pappa glad. Han sa något om att man skulle kunna det när man är sex år. Vad är "sex år"?
- Jag har fått en sångpåse också. Hur underbart som helst. I den ligger mjuka saker som man kan plocka upp och då sjunger mamma och pappa med mig. Olika sånger för alla sakerna. Den jag tränar mest på nu är bä bä vita lamm. Jag har fått till början. Imse vimse spindel är mitt paradnummer, men det vet ni ju.
- Jag tyckte förut att jag och mamma kommunicerade så bra, det är inget mot hur det är nu. Jag kan säga en hel mening till henne och hon förstår. Jag har fattat nu att det är mer fruktbart att variera meningen och använda lite olika ord (olika ljud) istället för att bygga en mening på samma ljud, upprepat. Man är alltså som man säger, STOR NU.
- Jag äter med sked. Det är kul. Jag gör bra ifrån mig. Jag försöker att i största möjliga mån äta med just sked. Ibland går det ju inte, men då får man ta till annat. Fingrar.
- Och på tal om mat. Jag är också en fena på att blåsa maten så att den svalnar. Jo. Det har mamma och pappa visat sen jag började äta. Det ska man göra. Så jag tar en tugga på skeden, för den till munnen, känner efter om den är tempererad och blåser om jag behöver. Ibland vill jag vara lite rationell och då tar jag hela tallriken, lyfter upp den mot näsan och blåser på hela klabbet. Kan vara väldigt användbart.
Ja, det finns så mycket att lära och jag är som en svamp. Men, idag fick jag mamma att le stort. Jag gick, iförd pyjamas, fram till henne när hon gjorde välling, och tittade på henne och sa "Mamma". Det blänkte till i ögonvrån må jag säga. Magic moment. Jag har lixom mer fokuserat på andra ord som köttbullar och så, och glömt att kalla henne vid "mamma". Jag förstår ju att jag ligger efter. Jag gjorde faktiskt samma med pappa idag också. Han höll på i sovrummet och då gick jag in och sa som det var. "Pappa" sa jag. Så var det med det. Allt blir ju så mycket enklare.
Superkram på er allihop.
Er trogne Oliver
