Det här är ju helt ofattbart. Jag har inte skrivit på JÄTTELÄNGE! Jag drar ihop lite här, sådär direkt från hjärtat. Häng med! för så mycket saker har hänt.
- Jag är (typ fortfarande) sjuk (har varit hemma hela alltid) Mamma är också sjuk. Har varit LÄNGE! Själv har jag en rinnig näsa, rinniga ögon, hostar så det hörs, och inte mår jag bra i magen heller. Inte alls, så dagis vill inte att jag kommer. MEN då är ju mamma och pappa hemma med mig så det klagas inte härifrån ändå.. Idag var det fotografering på "jobbet" så vi åkte dit bara för det. Men uj, sen sov jag LÄNGE! Flera timmar. Det var riktigt ansträngande. Hoppas det inte syns på bilderna. :-) Men det var kul att se alla barna.
- En stor sak: Mamma och jag har varit ifrån varandra i en hel vecka. Jo. Men, plötsligt så en tidig morgon, stod hon där och gjorde välling till mig. Jag tittade på henne och kände igen hennes leende. Log tillbaka. Härlig känsla. När vi nu inte var tillsammans var jag med pappa på Orust och hälsade på alla. Farmor, Bengt, Gammel mormor & morfar. Och sen träffade jag många i Göteborg också. Vilken vecka. Puh. Men jag lär mig saker hela tiden!
- Jag snackar som bara den (14 november sa jag tex Chu'-lu-la. KÖTTBULLAR!!!) På dagis blev de förvånade när jag släppte lös en dag, en måndag. "har han varit på språkkurs i helgen?" sa de till mamma. Haha. Nä, jag har bara lagrat lite.
- Jag kan stå på tå (nu ikväll 24 november). Jag har lite balettanlag märker jag. Vig är jag också. Kan sträcka på benen och stå på tå. Då blev pappa glad. Han sa något om att man skulle kunna det när man är sex år. Vad är "sex år"?
- Jag har fått en sångpåse också. Hur underbart som helst. I den ligger mjuka saker som man kan plocka upp och då sjunger mamma och pappa med mig. Olika sånger för alla sakerna. Den jag tränar mest på nu är bä bä vita lamm. Jag har fått till början. Imse vimse spindel är mitt paradnummer, men det vet ni ju.
- Jag tyckte förut att jag och mamma kommunicerade så bra, det är inget mot hur det är nu. Jag kan säga en hel mening till henne och hon förstår. Jag har fattat nu att det är mer fruktbart att variera meningen och använda lite olika ord (olika ljud) istället för att bygga en mening på samma ljud, upprepat. Man är alltså som man säger, STOR NU.
- Jag äter med sked. Det är kul. Jag gör bra ifrån mig. Jag försöker att i största möjliga mån äta med just sked. Ibland går det ju inte, men då får man ta till annat. Fingrar.
- Och på tal om mat. Jag är också en fena på att blåsa maten så att den svalnar. Jo. Det har mamma och pappa visat sen jag började äta. Det ska man göra. Så jag tar en tugga på skeden, för den till munnen, känner efter om den är tempererad och blåser om jag behöver. Ibland vill jag vara lite rationell och då tar jag hela tallriken, lyfter upp den mot näsan och blåser på hela klabbet. Kan vara väldigt användbart.
Ja, det finns så mycket att lära och jag är som en svamp. Men, idag fick jag mamma att le stort. Jag gick, iförd pyjamas, fram till henne när hon gjorde välling, och tittade på henne och sa "Mamma". Det blänkte till i ögonvrån må jag säga. Magic moment. Jag har lixom mer fokuserat på andra ord som köttbullar och så, och glömt att kalla henne vid "mamma". Jag förstår ju att jag ligger efter. Jag gjorde faktiskt samma med pappa idag också. Han höll på i sovrummet och då gick jag in och sa som det var. "Pappa" sa jag. Så var det med det. Allt blir ju så mycket enklare.
Superkram på er allihop.
Er trogne Oliver
måndag, november 24, 2008
torsdag, oktober 23, 2008
Hemlisar?
Ulrika: Olivers pappa kom just ut i köket och strålade. "Vår son pratade i sömnen för första gången. 'Bla bla bla bla oj ...' hurra!". Han sover i övrigt så gott nuförtiden. Det är toppen. Nu ska vi inte störa mer. Ville bara säga det.
Klokare
Jag har tänkt på det där med att växa upp. Det är ju toppen. Särskilt nu när jag börjar haja en hel massa saker. Då kan jag ju hjälpa till ordentligt. Ibland får jag sammanhangen lite bakvända men jag utforskar och hittar lösningar. Mamma och pappa visar verkligen små ledtrådar, nu är det bara för mig att knyta ihop dem.
Jag doppar maten i vattnet och rör om med sked. Det gjorde de när vi fikade när morfar var här. De rörde med sked de också.
Jag försöker slänga lite leksaker i toaletten, mamma coh pappa gör ju det. Vaddå? Vad de slänger? Vet inte. Sina leksaker?
Har nästan fått grepp om nässprayen. Man håller den mot kinden, bredvid näsan, och andas med näsan. Jo, makes sense.
Jag använder pappas nycklar och försöker öppna alla lås på alla dörrar. Inte säker på varför, men pappa gör ju så. Idag, dock, visade han mig hur en av dem passade i ytterdörren - utifrån. Spännande. Hoppas jag kommer ihåg det. Jag når ju upp nu så att jag kan öppna dörren med handtaget. Det är bra. För när någon knackar på kan jag öppna. Good for me.
Jag sjunger mycket på dagis. Löv är fina. Jag ger gärna bort några per gång vi är ute. De andra barnen blir så glada när jag är glad emot dem. Jag kan alla rörelser nu i Imse vimse spindel. Fipplet med klättrandet sitter inte riktigt men den viktigaste rörelsen tycker nog jag är själva applåden efter man är klar. Jag tycker i allmänhet att man ska applådera när någon har sjungit. Så gör vi hemma. Till exempel blir det lite krångligt med händerna när jag ska somna, jag suger på vänster tumme, mamma sjunger Trollmor.. men jag löser det. När hon är klar krånglar jag upp höger handen, låter vänster sitta kvar i munnen, åså klappar jag. Sen somnar jag.
Sov gott
Puss från lilla O
Jag doppar maten i vattnet och rör om med sked. Det gjorde de när vi fikade när morfar var här. De rörde med sked de också.
Jag försöker slänga lite leksaker i toaletten, mamma coh pappa gör ju det. Vaddå? Vad de slänger? Vet inte. Sina leksaker?
Har nästan fått grepp om nässprayen. Man håller den mot kinden, bredvid näsan, och andas med näsan. Jo, makes sense.
Jag använder pappas nycklar och försöker öppna alla lås på alla dörrar. Inte säker på varför, men pappa gör ju så. Idag, dock, visade han mig hur en av dem passade i ytterdörren - utifrån. Spännande. Hoppas jag kommer ihåg det. Jag når ju upp nu så att jag kan öppna dörren med handtaget. Det är bra. För när någon knackar på kan jag öppna. Good for me.
Jag sjunger mycket på dagis. Löv är fina. Jag ger gärna bort några per gång vi är ute. De andra barnen blir så glada när jag är glad emot dem. Jag kan alla rörelser nu i Imse vimse spindel. Fipplet med klättrandet sitter inte riktigt men den viktigaste rörelsen tycker nog jag är själva applåden efter man är klar. Jag tycker i allmänhet att man ska applådera när någon har sjungit. Så gör vi hemma. Till exempel blir det lite krångligt med händerna när jag ska somna, jag suger på vänster tumme, mamma sjunger Trollmor.. men jag löser det. När hon är klar krånglar jag upp höger handen, låter vänster sitta kvar i munnen, åså klappar jag. Sen somnar jag.
Sov gott
Puss från lilla O
torsdag, oktober 02, 2008
Hundar
Hundar är ju det bästa som finns. De som är lite mindre gillar jag bäst. Idag träffade vi en svart labrador på vägen till pappa. Ajaj. Hon verkade på hugget och jag vill helst komma till dem själv. Oj, hon var skrämmig. Sen när vi kom till dagis såg jag tre hundar gå förbi bilen. Jag kunde ha följt dem hela vägen in i skogen. De stannade inte, och de gick fortare än jag så jag hann aldrig ikapp dem. Men oj. Det var härligt. Då blev jag jätteglad. Undrar om jag ska fråga mamma och pappa om vi kan ha en hemma. Äh. Vi får se.
Titta!...
Nu ska ni få höra
Jo, jag blir bättre på det mesta tycker jag. Framförallt blir jag bättre på att prata. De förstår mig. Särskilt mamma. Jag har kommit på ett knep. Lyssna på detta andra barn. Fimpa det där med konsonanterna. Det viktigaste just nu är att man får till vokalerna och rätt antal stavelser. Det räcker för att mamma ska applådera och säga att "vi förstår varandra". Härligt. Nu är man med i matchen.
I går kväll var också en milstolpe. Jag behöver ju numera inte någon som somnar med mig. Det går bra att mysa lite och att jag sen får somna på egen hand. Det är en stor förändring. Men igår märkte jag själv att jag somnade bra när jag sjöng för mig själv. Jag sjöng några sånger och sen... Helmysigt. Det måste jag berätta för mamma och pappa. Då blir de nog glada.
I går kväll var också en milstolpe. Jag behöver ju numera inte någon som somnar med mig. Det går bra att mysa lite och att jag sen får somna på egen hand. Det är en stor förändring. Men igår märkte jag själv att jag somnade bra när jag sjöng för mig själv. Jag sjöng några sånger och sen... Helmysigt. Det måste jag berätta för mamma och pappa. Då blir de nog glada.
Äntligen frisk
Oj. Det var en lång resa.
Först förkyld i en hel vecka. Mamma och pappa båda hemma med mig. Sen öroninflammation. Mamma och Pappa fortfarande hemma med mig. Sen blev det faktiskt bättre. Jag började piggna till efter några dagar. Därmed DAGIS!!! Hurra! Det var jätteroligt.
Fredagen kom och mamma och jag badade vid fem. Sen... började det... bli lite... tungt. Zzzzzzomnade i handduken och sov hela natten. Vaknade med 40-graders feber och hade det hela helgen egentligen. Nä det var inte roligt. Jag kom aldrig till ro, men ville verkligen. Du vet så där när man somnar till och vaknar direkt igen för att man har så jobbiga drömmar. Sen kan man inte somna om... och så håller det på. Jag vet att mamma började se lite vimmelkantig ut efter den här perioden.
Söndagkväll åkte vi till stället med fiskarna igen och efter en lååååång väntan och vanligt kläm och tittande av en farbror sa han att vi skulle dra vidare. Han tyckte att mitt hjärta slog för fort. Det hade jag kunnat säga direkt. (170bpm).
Så vi åkte vidare till ett jättestort ställe med massor av teckningar på väggarna (även i hissen). Där hade de vita rockar också. Det var så mysigt där. Alla var så snälla och jag fick leka med massor av nya leksaker. Efter 2 timmar fick vi träffa doktorn. Usch! Hon gjorde som den förra. Tittade i öronen, det var väl okej. Lyssnade på bröstet och på ryggen. Också okej. Men när de stoppar in en platt pinne på min tunga och trycker!!! Den är inte ens god. Nä, det väljer jag helst bort.
Nåväl hon kom fram till att jag hade halsinfektion och att det var det som orsakade febern och den snabba pulsen. Så vi var hemma i två dagar till. Sen var febern borta.
Nu är jag på dagis. Andra dagen denna veckan. Det är jätteroligt och i natt sov jag hela natten. Mamma såg jätteglad ut.
Puss puss
Först förkyld i en hel vecka. Mamma och pappa båda hemma med mig. Sen öroninflammation. Mamma och Pappa fortfarande hemma med mig. Sen blev det faktiskt bättre. Jag började piggna till efter några dagar. Därmed DAGIS!!! Hurra! Det var jätteroligt.
Fredagen kom och mamma och jag badade vid fem. Sen... började det... bli lite... tungt. Zzzzzzomnade i handduken och sov hela natten. Vaknade med 40-graders feber och hade det hela helgen egentligen. Nä det var inte roligt. Jag kom aldrig till ro, men ville verkligen. Du vet så där när man somnar till och vaknar direkt igen för att man har så jobbiga drömmar. Sen kan man inte somna om... och så håller det på. Jag vet att mamma började se lite vimmelkantig ut efter den här perioden.
Söndagkväll åkte vi till stället med fiskarna igen och efter en lååååång väntan och vanligt kläm och tittande av en farbror sa han att vi skulle dra vidare. Han tyckte att mitt hjärta slog för fort. Det hade jag kunnat säga direkt. (170bpm).
Så vi åkte vidare till ett jättestort ställe med massor av teckningar på väggarna (även i hissen). Där hade de vita rockar också. Det var så mysigt där. Alla var så snälla och jag fick leka med massor av nya leksaker. Efter 2 timmar fick vi träffa doktorn. Usch! Hon gjorde som den förra. Tittade i öronen, det var väl okej. Lyssnade på bröstet och på ryggen. Också okej. Men när de stoppar in en platt pinne på min tunga och trycker!!! Den är inte ens god. Nä, det väljer jag helst bort.
Nåväl hon kom fram till att jag hade halsinfektion och att det var det som orsakade febern och den snabba pulsen. Så vi var hemma i två dagar till. Sen var febern borta.
Nu är jag på dagis. Andra dagen denna veckan. Det är jätteroligt och i natt sov jag hela natten. Mamma såg jätteglad ut.
Puss puss
torsdag, september 18, 2008
Inge dagis? Nähä!
Måndag. Dagis. Äntligen. Som jag tidigare har ställt fram skor på morgnarna och visat vart vi ska. Men vi har stannat hemma. Nu var det ny vecka och nu fick det vara nog. Jag skuttade upp vid sju och meddelade mamma att "nu är det faktiskt hög tid".
Vi drog iväg till dagis och där åt jag lite frukost. Sen skulle mamma gå. Oj. Nä. Oops. Inte kul.
Hu så ledsamt. Vi gick ut med barna. Jag ville inte leka alls. Jag ställde mig i ett hörn. Benen vek sig. Det kändes så hopplöst. Jag var inte mig själv. Jag hade ingen ork. Medans de andra lekte vidare fick jag som tur var låna en vagn att sova i. När jag sen vaknade... då såg jag mammas välbekanta ögon. Hon kramade mig och höll mig länge. Vi gick in och fortsatte. Jag kunde vila ordentligt.
Sen åkte vi hem och pappa kom också hem. Sen var det in i bilen igen och på stället vi kom till hade de akvarium med fiskar. Det är ju så toppen. Jättevackert. Pappa lekte med mig där och så skulle vi träffa en farbror.
Allt luktade lite annorlunda. Han pillade in saker i öronen, tryckte något mot mitt bröst, petade in en träpinne i munnen, lyste i mina ögon, lyste i mina öron... Vad händer?
"Öroninflammation".
Mhm. Vad innebär det?
"Tumregel. Barn som är stilla, är inte friska."
När vi äntligen var hemma igen, visade det sig att jag skulle få något i munnen med hjälp av en plastpip. JÖSSES! Någon! Hjälp mig! VAD ÄCKLIGT!!!
Tre gånger om dagen. Oj. Hu!
Önska mig lycka till. Det här lär ju fortsätta resten av mitt liv.
/Lilla (verkligen liten) O
Badutbildning
Hej
I onsdagskväll var mormor här. Hon nattade mig, med bad och välling. Mamma var med. Det var bra att hon var med för då fick jag chansen att visa henne hur man gör när man badar. Jag tog en tvättlapp och blötte den. Sen hittade jag min tvål. Drog ner den i vattnet för att lättare komma åt den. Jag petade på den med tvättlappen. Sen lyfte jag upp ena foten och gnuggade på den med tvättlappen. Hon blev överförtjust. Mamma också. De har nog inte tänkt på att det kan vara så lätt att tvätta sig. "Det är så här man gör".
I onsdagskväll var mormor här. Hon nattade mig, med bad och välling. Mamma var med. Det var bra att hon var med för då fick jag chansen att visa henne hur man gör när man badar. Jag tog en tvättlapp och blötte den. Sen hittade jag min tvål. Drog ner den i vattnet för att lättare komma åt den. Jag petade på den med tvättlappen. Sen lyfte jag upp ena foten och gnuggade på den med tvättlappen. Hon blev överförtjust. Mamma också. De har nog inte tänkt på att det kan vara så lätt att tvätta sig. "Det är så här man gör".
För att det skulle bli enkelt och tydligt ställde jag mig upp och började tvätta mormors hår med tvättlappen också. Hon blev glad och jag kände mig så stolt. Jag har gjort en insats! :-)
Puss och kram /Oliver
Gulgögonblick
I går morse gjorde jag något som verkligen går till historien. Jag hittade en riktig guldgruva. I skafferiet vet jag att vi har en prasselpåse med maränger. Som är så gott.
I går fick jag tag i den och det såg mamma. Då gäller det att springa om man ska få något. MEN jag snubblade. Haha. Föga visste jag i just det ögonblicket hur bra allt skulle bli. Det flög maränger över golvet och det var ju bara att passa på. Hur många extra händer kan man beställa ibland? Det mumsades friskt och det var SÅÅÅÅÅ gott.
I går fick jag tag i den och det såg mamma. Då gäller det att springa om man ska få något. MEN jag snubblade. Haha. Föga visste jag i just det ögonblicket hur bra allt skulle bli. Det flög maränger över golvet och det var ju bara att passa på. Hur många extra händer kan man beställa ibland? Det mumsades friskt och det var SÅÅÅÅÅ gott.
Kram / vitpudrad Oliver
1 ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR
Puh. Det var en tuff dag. Mycket på gång. Det kändes. Bara en sån sak: När jag vaknade kom mamma och pappa in och sjöng. De bar på massa stora blå lådor. Allt jag ville ha var välling och så det där. Nä, jag orkade inte. Jag bara slängde mig på magen och grät.
Sen när jag tittade lite närmare på dessa blå saker så ramlade det ut en fin nalle. Oj. Jaha. Och så fick jag välling ändå.
Hur som helst. 1 år gammal. Jag har "ätit" tårta (körde ner handen, tog upp den, tittade på den, insåg att den var kladdig och skakade på den för att det skulle lossna. Och om igen) och känner mig invigd i att få äta allt. Även ostbågar. Det var gott må jag säga.
På ett litet kalas kom Mormor, Per, Morfar, Emelie, gudmor Maria, Malin, Ronnie, Doglas, Erik och Johan. Det var toppen. Kändes som massor av barn. Jag fick fina presenter och mest av allt gillade jag... ballongerna! Jösses. De är så fina och de kan jag leka med länge. Mamma brukar lägga en över dammsugaren. Då lyfter den och svävar där i luften. Om hon drar ner effekten på dammsugaren, sjunker den och svävar vidare.
Hela dagen berättade mamma om hur det var när jag föddes. Det var mysigt. Dock var de ju så att det kändes så tydligt att något var på gång, hela dagen. Orkade inte riktigt med det. Kände mig inte riktigt kry så jag ville bara bli buren, vara nära och sova. Hm. Bättre lycka nästa gång.
Kram / Oliver
Sen när jag tittade lite närmare på dessa blå saker så ramlade det ut en fin nalle. Oj. Jaha. Och så fick jag välling ändå.
Hur som helst. 1 år gammal. Jag har "ätit" tårta (körde ner handen, tog upp den, tittade på den, insåg att den var kladdig och skakade på den för att det skulle lossna. Och om igen) och känner mig invigd i att få äta allt. Även ostbågar. Det var gott må jag säga.
På ett litet kalas kom Mormor, Per, Morfar, Emelie, gudmor Maria, Malin, Ronnie, Doglas, Erik och Johan. Det var toppen. Kändes som massor av barn. Jag fick fina presenter och mest av allt gillade jag... ballongerna! Jösses. De är så fina och de kan jag leka med länge. Mamma brukar lägga en över dammsugaren. Då lyfter den och svävar där i luften. Om hon drar ner effekten på dammsugaren, sjunker den och svävar vidare.
Hela dagen berättade mamma om hur det var när jag föddes. Det var mysigt. Dock var de ju så att det kändes så tydligt att något var på gång, hela dagen. Orkade inte riktigt med det. Kände mig inte riktigt kry så jag ville bara bli buren, vara nära och sova. Hm. Bättre lycka nästa gång.
Kram / Oliver
onsdag, september 10, 2008
Zzzzz och sjuk
Nu är mamma förkyld också. Nattningen i går kväll var jobbig. Jag hade så mycket spring i benen, ja i hela kroppen. Jag kunde inte komma till ro. Det är jättejobbigt när det händer. Jag testade att lägga ner huvudet och ta min kära tumme några gånger, men det funkade inte. Jag kunde inte ens testa under några långa stunder. Jag kände direkt att det inte skulle fungera. Då är det ju bara att springa vidare och åka rutschkana på solstolen som står i mitt rum nu. Inget vidare schvung i den, men det får duga.
Sen var ju natten precis likadan. Det var nog den jobbigaste hittills. Mamma sov bredvid mig och var så tålmodig. Alltför tidigt (igen) ville jag inte sova mer utan bara leka. Mamma hängde med på det. Det gör hon alltid. Hon känner nog att hon inte har något val. Jag önskar att jag kunde säga till henne att "sov du vidare. Jag tar lite välling själv så kommer jag in om några timmar med lite jos." men jag kan ju inte det.
Sen plötsligt, vid halv åttatiden, lyfter hon upp mig, vi går till pappa i sovrummet och vips leker pappa med mig. Bra att de löser det. Det var ändå roligare för han verkade lite mer pigg.
Tänk vad jobbigt att vara jättetrött men inte kunna vila eller somna. Mamma och pappa hjälpte mig på eftermiddagen idag och då fick jag säkert ihop 30 minuter. Sen när mamma och jag hade badat, och jag hade flytit lite på rygg, och plaskat och haft roligt, behövde jag bara en stund i hennes knä, iförd badrock, utan välling, utan pyjamas... zzzzzzzzz
Vi ses och hörs
Sen var ju natten precis likadan. Det var nog den jobbigaste hittills. Mamma sov bredvid mig och var så tålmodig. Alltför tidigt (igen) ville jag inte sova mer utan bara leka. Mamma hängde med på det. Det gör hon alltid. Hon känner nog att hon inte har något val. Jag önskar att jag kunde säga till henne att "sov du vidare. Jag tar lite välling själv så kommer jag in om några timmar med lite jos." men jag kan ju inte det.
Sen plötsligt, vid halv åttatiden, lyfter hon upp mig, vi går till pappa i sovrummet och vips leker pappa med mig. Bra att de löser det. Det var ändå roligare för han verkade lite mer pigg.
Tänk vad jobbigt att vara jättetrött men inte kunna vila eller somna. Mamma och pappa hjälpte mig på eftermiddagen idag och då fick jag säkert ihop 30 minuter. Sen när mamma och jag hade badat, och jag hade flytit lite på rygg, och plaskat och haft roligt, behövde jag bara en stund i hennes knä, iförd badrock, utan välling, utan pyjamas... zzzzzzzzz
Vi ses och hörs
tisdag, september 09, 2008
Frizzad
Jag har klippt mig också. Sa jag det? För första gången. Najs. Farmor gjorde det inför kalaset hos Per. Snyggt. Undrar om det blir något särskilt på min ett-års-dag på söndag. Längtar efter Johan och Erik. Längtar efter Maria. Kommer Kålle? Vi får se.
Puss
Puss
Kramas på högre höjder
Idag åkte vi till Stockholm igen. Vi gick till mammas doktor igen. Men denna gång var det en annan. Mycket längre. Det visade sig att vi hette samma sak. OLIVER. Det var speciellt.
Hon fick nya besked idag. Tydligen. För när vi gick ut från kliniken, gav pappa över mig till henne och vi kramades i hennes famn och hon bar mig till bilen. JIPPIEEEE. Ni skulle ha sett mitt leende. Vi kan kramas och bäras igen.
Mamma verkade vara på gott humör. Jag hörde något om "operation om jag själv önskar" när hon pratade med Maria och Malin. Sen lekte vi flygplan in till mitt rum när vi kom hem. WOW! Härligt för oss båda.
Nu tror jag att jag kan sova gott. Mamma ska sova bredvid mig i natt. Känns tryggt. Jag vet ju inte hur jag är när jag, om jag, vaknar till. Jag kanske skuttar över kanten. Min spjälsäng har blivit en VANLIG :-) säng. De har tagit bort långsidan och satt dit en annan liten kant. Så. Jag lär mig hela tiden.
Vi ses.
Puss
Lilla O
Hon fick nya besked idag. Tydligen. För när vi gick ut från kliniken, gav pappa över mig till henne och vi kramades i hennes famn och hon bar mig till bilen. JIPPIEEEE. Ni skulle ha sett mitt leende. Vi kan kramas och bäras igen.
Mamma verkade vara på gott humör. Jag hörde något om "operation om jag själv önskar" när hon pratade med Maria och Malin. Sen lekte vi flygplan in till mitt rum när vi kom hem. WOW! Härligt för oss båda.
Nu tror jag att jag kan sova gott. Mamma ska sova bredvid mig i natt. Känns tryggt. Jag vet ju inte hur jag är när jag, om jag, vaknar till. Jag kanske skuttar över kanten. Min spjälsäng har blivit en VANLIG :-) säng. De har tagit bort långsidan och satt dit en annan liten kant. Så. Jag lär mig hela tiden.
Vi ses.
Puss
Lilla O
Snuvig som aldrig förr
Åsså i helgen blev jag ju så himla förkyld att ... jag trodde inte att man kunde bli så här förkyld.
Jag snorar som bara den och den sticker inte heller. Jag vet inte hur jag ska bli av med problemet. Jag vet, jag vet, mamma och pappa visar hela tiden hur jag kan göra men jag kan ju inte få till det. Jag ser nog heller inte riktigt hur de gör. *Snörvel*
Detta leder till att jag sover så kasst. Och min aptit är inte på topp heller...
Tips?
Egen kupé
JAG HAR FÅTT EGET RÖÖÖÖM!
Det är ett rum här i huset som jag har fått massor av NEJ när jag har gått in i. Det har ju naturligtvis spetsat till min nyfikenhet. En hel del. Men plötsligt, när jag hade vaknat utomhus, bar de (pappa, mamma och farmor) in mig i det rummet. Jag kunde inte tro mina ögon. Min säng stod där. En stor vit låda med två dörrar. En stol. Många av mina leksaker... Det är mitt rum nu. Jag testade runt lite och naturligtvis så klämde jag min mellan de båda dörrarna på stora vita lådan.
Sen satte de upp två klisterlappar på denna låda. En bild på ett träd. De sa "palm"men det vet jag inte vad det är. Sen en grön varelse som äter blad. Sen fick jag en liten röd bit som mamma och jag skulle sätta dit tillsammans. Då sa hon att "vi sätter den här där du klämde dig".
När jag, leker i rummet, minns jag det så tydligt. Hur jag klämde mig och hur det gjorde ont. Ni vet ju att jag inte vill göra motstånd mot skrämsel och smärta, så jag går till dörrarna, stoppar försiktigt in pekfingret mellan dem ungefär vid märket, känner in på smärtan och gnyr och ropar på mamma. Hon sitter ofta där så då går jag med fingret till henne. Hon är så snäll. Hon blåser, varje gång. Känns bra.
Det är ett rum här i huset som jag har fått massor av NEJ när jag har gått in i. Det har ju naturligtvis spetsat till min nyfikenhet. En hel del. Men plötsligt, när jag hade vaknat utomhus, bar de (pappa, mamma och farmor) in mig i det rummet. Jag kunde inte tro mina ögon. Min säng stod där. En stor vit låda med två dörrar. En stol. Många av mina leksaker... Det är mitt rum nu. Jag testade runt lite och naturligtvis så klämde jag min mellan de båda dörrarna på stora vita lådan.
Sen satte de upp två klisterlappar på denna låda. En bild på ett träd. De sa "palm"men det vet jag inte vad det är. Sen en grön varelse som äter blad. Sen fick jag en liten röd bit som mamma och jag skulle sätta dit tillsammans. Då sa hon att "vi sätter den här där du klämde dig".
När jag, leker i rummet, minns jag det så tydligt. Hur jag klämde mig och hur det gjorde ont. Ni vet ju att jag inte vill göra motstånd mot skrämsel och smärta, så jag går till dörrarna, stoppar försiktigt in pekfingret mellan dem ungefär vid märket, känner in på smärtan och gnyr och ropar på mamma. Hon sitter ofta där så då går jag med fingret till henne. Hon är så snäll. Hon blåser, varje gång. Känns bra.
Går som ett spjut
Nu är det ju lite fart på mig. När väl poletten trillade ner, då var det ju ett nytt liv som började. Det var på dagis, en fredag. Fredagen efter den söndag då jag tog första egna stegen.
Jag hade kvällen innan gått långt med pappa i handen och jag tror att det var då jag fattade att mina ben kanske kunde bära mig ändå. Jag knallade en hel del på dagis. Fröknarna flyttade på saker för att jag skulle kunna komma fram. Toppen. Sen kom mamma och hämtade mig och gråtandes gick jag till henne. Jag glömde nog vad jag höll på med för jag kom ganska långt utan att tänka på det. Känns bra. Nu har jag även fått koll på det där med balans och kan även justera den om jag tappar den. Jag svajar lite, använder armarna och vips är jag på gång igen.
Jag tränar mycket hemma men det som är klurigast det är när jag tränar i mammas och pappas säng. Jag reser mig upp på fötterna, hittar balans och springer. Det är ju lixom lite mjukt där, men det är bra träning. Jag får ofta applåder av dem och det gillar jag. Det sporrar mig att komma vidare.
Jag kommer kanske förbi någon av er på gatan en dag. Gåendes. På egen hand. Vem vet? / Lilla O
Jag hade kvällen innan gått långt med pappa i handen och jag tror att det var då jag fattade att mina ben kanske kunde bära mig ändå. Jag knallade en hel del på dagis. Fröknarna flyttade på saker för att jag skulle kunna komma fram. Toppen. Sen kom mamma och hämtade mig och gråtandes gick jag till henne. Jag glömde nog vad jag höll på med för jag kom ganska långt utan att tänka på det. Känns bra. Nu har jag även fått koll på det där med balans och kan även justera den om jag tappar den. Jag svajar lite, använder armarna och vips är jag på gång igen.
Jag tränar mycket hemma men det som är klurigast det är när jag tränar i mammas och pappas säng. Jag reser mig upp på fötterna, hittar balans och springer. Det är ju lixom lite mjukt där, men det är bra träning. Jag får ofta applåder av dem och det gillar jag. Det sporrar mig att komma vidare.
Jag kommer kanske förbi någon av er på gatan en dag. Gåendes. På egen hand. Vem vet? / Lilla O
lördag, augusti 16, 2008
ÄNTLIGEN
Halloj igen.
Nu har det hänt!
Jag kan gå själv.
Jag har inte bara (som häromdagen) bytt tyngdpunkt med benen utan gått 1,5 meter själv. Flera steg. Så himla kul. Jag längtar så efter i morgon då jag kan få gå mer. Då kanske vi också ska bada. Eller kanske inte. Jag är ganska förkyld och det är lite jobbigt att vara mig. Jag känner mig så trött mest hela tiden. Vill bara vara nära. Men som tur är, så är det helg och då är både mamma och pappa hemma. MED MIG. HURRA!
Appropå bada. Vi har ju fått vårt badkar och jag var den första som fick testköra det. Jösses. Vilken balja. Det har mamma och pappa skött snyggt.
torsdag, augusti 14, 2008
Hälsning
Hejhej - kan man säga. Men det finns andra sätt. Vill ni vara med i inre kretsen så har vi en hemlig hälsning som ser ut så här.
/ pek
/ pek
BINGO på förskolan
Jaha, då var jag stor då. Jag har fått ett jobb att gå till. Jojo.
Mitt jobb är ju väldigt viktigt. Jag träffar andra barn, jag gör personalen glada, jag ser till att det blir liv på avdelningen Daggkåpan helt enkelt.
Så, tredje dagen idag. Inskolningsdag. Jo, jag är yngst. Jag är ju inte så gammal men detta kommer att underlätta mycket för hela familjen - säger man. Jag har hört hur de har pratat om att mamma ju inte kan lyfta mig och att detta blir en stor hjälp för henne. Men, jag vet ju hur det egentligen är. Jag får ju chansen att växa. Jag lär mig tonvis med grejer. Jag får träffa andra barn (vilket jag äääälskar) och de blir glada. Det blir toppen.
De är verkligen snälla där och jag gjorde två saker idag som jag är extra stolt över.
1) Jag skapade min första teckning. Jag ritade länge och valde krita och penna. Jag varvade helt enkelt med olika verktyg, jag fick verkligen till det som jag tänkt mig. Men jag velade inte - nä inte så, jag drog igång direkt, men jag ville inte att den skulle verka enformig om ni förstår mig. Här är den. Tada!!!
2) Jag tog två steg på egen hand. JIPPIE! Jag stod och höll mamma i knät (hon satt ner) och sen lixom släppte jag en stund, stod och balanserade, och gick lite, och sen tillbaka till basen. Mammas knä igen. Lätt? Jodå. Det är ju så att jag är en hejare på att gå och hålla någon i en hand. Det har blivit riktigt lätt. Se här!
I morgon ska jag stanna över lunch. Det blir bra. Kram!
Mitt jobb är ju väldigt viktigt. Jag träffar andra barn, jag gör personalen glada, jag ser till att det blir liv på avdelningen Daggkåpan helt enkelt.
Så, tredje dagen idag. Inskolningsdag. Jo, jag är yngst. Jag är ju inte så gammal men detta kommer att underlätta mycket för hela familjen - säger man. Jag har hört hur de har pratat om att mamma ju inte kan lyfta mig och att detta blir en stor hjälp för henne. Men, jag vet ju hur det egentligen är. Jag får ju chansen att växa. Jag lär mig tonvis med grejer. Jag får träffa andra barn (vilket jag äääälskar) och de blir glada. Det blir toppen.
De är verkligen snälla där och jag gjorde två saker idag som jag är extra stolt över.
1) Jag skapade min första teckning. Jag ritade länge och valde krita och penna. Jag varvade helt enkelt med olika verktyg, jag fick verkligen till det som jag tänkt mig. Men jag velade inte - nä inte så, jag drog igång direkt, men jag ville inte att den skulle verka enformig om ni förstår mig. Här är den. Tada!!!
2) Jag tog två steg på egen hand. JIPPIE! Jag stod och höll mamma i knät (hon satt ner) och sen lixom släppte jag en stund, stod och balanserade, och gick lite, och sen tillbaka till basen. Mammas knä igen. Lätt? Jodå. Det är ju så att jag är en hejare på att gå och hålla någon i en hand. Det har blivit riktigt lätt. Se här!
I morgon ska jag stanna över lunch. Det blir bra. Kram!
Hurra för mig! 11 månader idag
Nu finns det mycket att hurra för. Jag tycker att jag blir klokare och visare varje dag. Jag hittar på många nya saker, förstår mamma och pappa bättre och ser nya saker. 11 månader gammal och redan så glad i livet. Jag luktar på blommor mest. Det är underbart. Jag väser precis som farmor har lärt mig att man gör. Det känns så skönt att vara med dem. Näst efter att få vara med hundar. Kram!
lördag, augusti 09, 2008
Trappilapp
Sen var det ju det med trappor. Så naturligt så jag skulle kunna lära andra. Alla stora steg nedåt, jag svänger runt så att jag går med fötterna och rumpan före. Jag är snabb som bara den i trappor, upp (jag gick om William idag, nästan. Han vann med ett steg men hade 6 stegs försprång. Vinnarinstinkten kom igång när jag såg honom krypa upp) och jag går regelrätt nedåt. Höjdarbra att ha och smidigt hemma hos oss. Här får man alltså lära sig jättemycket. Stora ytor, köket är klart och jag kan fara fram med vilken fart jag vill. Hihi. Kramis!
Besök och gång
Hej
Nu är det mycket. Det är så mycket spännande som händer. Just nu är mina kusiner Moa och William på besök. De har varit här ett tag tillsammans med sin mamma Helena. William är, som ni redan vet, ett år, drygt. Han kan gå. Han är stadig och tar sig fram lätt. Jag har själv jobbat på min gång ett tag. Jag kan gå om någon håller mig i ena handen. Jag blir så stolt när det händer. Ibland kryper jag fram förbi den stora "lådan" i köket, lutar min hand lite mot skåpsdörren och kommer mot hörnet. Det är där jag börjar smyga. Bollen ligger ju där en bit bortanför, jag skulle kunna chansa, men jag törs inte. Tänk om det inte fungerar. Men så kommer William och TÖRS. Wow. Kanske jag också kan tordas någon av dessa dagar. Vi får se. Nu kastar jag mig ner på knä och kryper sista biten. Jag är även jätteduktig på att krypa med något i handen.
Hur som helst är det så spännande att leka med honom och hans syster Moa. De leker gott med mig och jag kan inte få nog av att titta på dem och visa mina leksaker. Leksakerna finns även dessa i den där stora "lådan" i köket. Det är en skiva på som vi använder att ha maten på när vi äter frukost. Det är som en godislåda, kan man säga. På morgonen... när man har kommit upp... tidigt... och SÅ öppnas dörrarna och alla leksakerna är där. Dockan är där, böckerna är där, min speldosa med pianomusiken är där, bollarna... ALLT som är kul just nu.
Jag pratar massor och snart kommer de att förstå mig. Jag har med framgång tackat för mat jag har fått. Jag luktar på alla blommor jag ser. Vi börjar förstå varandra tycker jag. SKOJ!
Mamma mår lite bättre. Hon bär mig fortfarande inte. Det är synd, men vi gosar gott ändå. :-D
Nu sover jag gott. Vi ses. Kramis! /Lilla O
Nu är det mycket. Det är så mycket spännande som händer. Just nu är mina kusiner Moa och William på besök. De har varit här ett tag tillsammans med sin mamma Helena. William är, som ni redan vet, ett år, drygt. Han kan gå. Han är stadig och tar sig fram lätt. Jag har själv jobbat på min gång ett tag. Jag kan gå om någon håller mig i ena handen. Jag blir så stolt när det händer. Ibland kryper jag fram förbi den stora "lådan" i köket, lutar min hand lite mot skåpsdörren och kommer mot hörnet. Det är där jag börjar smyga. Bollen ligger ju där en bit bortanför, jag skulle kunna chansa, men jag törs inte. Tänk om det inte fungerar. Men så kommer William och TÖRS. Wow. Kanske jag också kan tordas någon av dessa dagar. Vi får se. Nu kastar jag mig ner på knä och kryper sista biten. Jag är även jätteduktig på att krypa med något i handen.
Hur som helst är det så spännande att leka med honom och hans syster Moa. De leker gott med mig och jag kan inte få nog av att titta på dem och visa mina leksaker. Leksakerna finns även dessa i den där stora "lådan" i köket. Det är en skiva på som vi använder att ha maten på när vi äter frukost. Det är som en godislåda, kan man säga. På morgonen... när man har kommit upp... tidigt... och SÅ öppnas dörrarna och alla leksakerna är där. Dockan är där, böckerna är där, min speldosa med pianomusiken är där, bollarna... ALLT som är kul just nu.
Jag pratar massor och snart kommer de att förstå mig. Jag har med framgång tackat för mat jag har fått. Jag luktar på alla blommor jag ser. Vi börjar förstå varandra tycker jag. SKOJ!
Mamma mår lite bättre. Hon bär mig fortfarande inte. Det är synd, men vi gosar gott ändå. :-D
Nu sover jag gott. Vi ses. Kramis! /Lilla O
måndag, juli 21, 2008
Mormor å ja
...och idag var mamma i Stockholm på magnetröntgenundersökning ... (vad nu det är) ... men jag följde inte med. Jag lekte med mormor istället. Igen. Jag får aldrig nog av henne. Hon får nog inte nog av mig heller ;-)
Andra format
Oj.
Jag har varit med mormor på äventyr. Två gånger hittills. Senast var igår.
Helt otroligt. Spännande och upplyftande. Mystiskt och förtrollande. Häftigt och kul. Jag har sett djuren på Vallby Friluftsmuseum. Och det är inte lite det. Jag har sett vita, guppande med lång gul mun (ankor), en jättestor och fet och lerig klump (gris), bruna långbenta med intresserade ögon (hästar) och två mörkgrå med skägg som stod och åt (getter). Sen såg jag några som sprang omkring på två smala ben (höns).
Wow. Och, inte minst, det är alltid så trevligt att vara ute på äventyr med mormor. Även den här gången fick jag glass. Smaskigt härligt. Sen efter detta gick vi till en gungpark. Oj. Bredvid mig gungade en jättesöt flicka. Jag tog naturligtvis och rättade till kepsen och satte mig lite coolt. Jag tror att hon såg mig. Jag flirtade allt jag kunde. Vi kanske ses igen. Sånt vet man aldrig.
Ps - renovering - Nu börjar huset ta sig. Jag ser att jag kan få krypa på ännu större områden snart. Allt golv är lagt. :-) ända in till mitt rum.
Tjing!
Jag har varit med mormor på äventyr. Två gånger hittills. Senast var igår.
Helt otroligt. Spännande och upplyftande. Mystiskt och förtrollande. Häftigt och kul. Jag har sett djuren på Vallby Friluftsmuseum. Och det är inte lite det. Jag har sett vita, guppande med lång gul mun (ankor), en jättestor och fet och lerig klump (gris), bruna långbenta med intresserade ögon (hästar) och två mörkgrå med skägg som stod och åt (getter). Sen såg jag några som sprang omkring på två smala ben (höns).
Wow. Och, inte minst, det är alltid så trevligt att vara ute på äventyr med mormor. Även den här gången fick jag glass. Smaskigt härligt. Sen efter detta gick vi till en gungpark. Oj. Bredvid mig gungade en jättesöt flicka. Jag tog naturligtvis och rättade till kepsen och satte mig lite coolt. Jag tror att hon såg mig. Jag flirtade allt jag kunde. Vi kanske ses igen. Sånt vet man aldrig.
Ps - renovering - Nu börjar huset ta sig. Jag ser att jag kan få krypa på ännu större områden snart. Allt golv är lagt. :-) ända in till mitt rum.
Tjing!
måndag, juli 14, 2008
Till stor nytta. Jo, jo.
Idag har vi varit hos Susanne, min BVC:a. Hon är mysig. Idag åkte jag och pappa rutschkana i väntrummet. (?) Inomhus? Det var ganska kul men inte alls som den långa i lekparken. Men, å andra sidan, på BVC finns det ca 500 leksaker som vi inte har hemma, plus att det luktar annorlunda. Vägas idag - trist. Mätas idag - nä. Trist det med, men lådorna hennes, där börjar vi snacka intressant. Och, måste jag tillägga, jag hjälpte henne en del i hennes jobb. Jag gjorde som jag gör hemma när vi plockar ur disken. Jag öppnade en låda med blöjor, och plockade ut dem, en efter en. Jag tror att hon blev mycket nöjd och glad. Jag får säkert komma tillbaka och jobba där. Så. Bidragit!
Appropå bidrag. Jag har lärt mig massor av en snubbe som heter Krille. Han dyker upp hos oss och bankar på mycket och grejar och sopar. Idag fick jag användning av detta. Har nämligen fått en egen sopkvast. Med pinne och röda strån längst ner. Jag sopade altanen. Även där. NYTTA. Härligt att behövas på det sättet också.
Sov gott
Appropå bidrag. Jag har lärt mig massor av en snubbe som heter Krille. Han dyker upp hos oss och bankar på mycket och grejar och sopar. Idag fick jag användning av detta. Har nämligen fått en egen sopkvast. Med pinne och röda strån längst ner. Jag sopade altanen. Även där. NYTTA. Härligt att behövas på det sättet också.
Sov gott
söndag, juli 13, 2008
Hej. Det blir lite jobbigt i längden att inte få snosa med mamma så mycket som förr. Hm. Jag har stått ut ett tag här nu, och jag har många andra som jag gillar omkring mig, men när ska hon bära mig? Det verkar inte som att det går. Hon bär ingenting annat heller och har stödben i form av silverstavar som hon har med sig överallt. Kryckor? Är det så de heter.
Jag har hört att hon har en knäckt kota som måste vara lugn. Hm. Jobbigt för henne, men jobbigt för mig också. Vi som var så nära hela tiden förut. Hon bar mig jämt. Nu är det andra som bär. Till exempel Farmor som är här nu jättemycket. Till exempel Mormor som är nära jättemycket. Till exempel Pappa som är bäst i världen. Till exepel Morfar ibland. Det är ju inte brist på dem prexis.
Nu börjar huset komma iordning. Det har byggts en massa vita kreationer i vardagsrummet. Tror att de ska sitta i köket sen. Jag har äntligen fått vara med. Satt häromdagen, inne i det allra heligaste, på andra sidan skjutdörrarna (som är så spännande), jag menar det är ju där allt verkar hända. Jag får höra att jag inte ska gå in där och att jag ska hålla mig på andra sidan, men det har ju ekat så mysigt när jag har stuckit in nosen och ropat på de som har jobbat där.
Hur som helst, så bars min fina stol in där och jag fick ÄTA LUNCH NÄR DE ANDRA JOBBADE. Fattar ni? ÄNTLIGEN med i matchen. Jag har även fått krypa där kylskåpet ska stå.
Jag har hört att hon har en knäckt kota som måste vara lugn. Hm. Jobbigt för henne, men jobbigt för mig också. Vi som var så nära hela tiden förut. Hon bar mig jämt. Nu är det andra som bär. Till exempel Farmor som är här nu jättemycket. Till exempel Mormor som är nära jättemycket. Till exempel Pappa som är bäst i världen. Till exepel Morfar ibland. Det är ju inte brist på dem prexis.
Nu börjar huset komma iordning. Det har byggts en massa vita kreationer i vardagsrummet. Tror att de ska sitta i köket sen. Jag har äntligen fått vara med. Satt häromdagen, inne i det allra heligaste, på andra sidan skjutdörrarna (som är så spännande), jag menar det är ju där allt verkar hända. Jag får höra att jag inte ska gå in där och att jag ska hålla mig på andra sidan, men det har ju ekat så mysigt när jag har stuckit in nosen och ropat på de som har jobbat där.
Hur som helst, så bars min fina stol in där och jag fick ÄTA LUNCH NÄR DE ANDRA JOBBADE. Fattar ni? ÄNTLIGEN med i matchen. Jag har även fått krypa där kylskåpet ska stå.
Jag går nästan själv nu.
Jag har ätit räkor och älskar det.
Jag har kastat boll - istället för att bara lämna över den.
Jag har fått en gåstol och gillar den lite. Roliga knappar och ljud på den.
Jag har fått ny bilstol!
Jag sjunger mer och mer, precis som i ABBA-låten (sing long before I could talk)
Jag har fyra tänder sen tidigare, men nu kommer det tre till. Jobbigt... faktiskt.
Livet är bra härligt ändå. I morgon BVC.
Suss gott
söndag, juli 06, 2008
Hemmet
Måste bara flika in en kommentar om renoveringen.
Nu har jag lärt mig att öppna skjutdörrarna in till själva arbetsplatsen så nu kan jag berätta mer. Det är helt.
Nu har jag lärt mig att öppna skjutdörrarna in till själva arbetsplatsen så nu kan jag berätta mer. Det är helt.
Taket är helt, inte målat än, men i morgon förmodligen. Golvet är inte på plats. Väggarna är hela och spacklade. Golv kommer att fixas i badrummet i morgon. Det börjar komma på plats. På torsdag kommer köket. Då måste taket vara klart och golvet lagt. Jag välkomnar in människor att hjälpa till att bygga kök. Helst familj och vänner, dock. Inte vem som helst. Snart, kan vi kanske flytta in. Toppen. Puss och kram. Bilder kommer!!!
Travolta
Förresten, har jag berättat om min dansanta bana. Bollar är toppen, jag älskar bollar, men jag kan ju inte sitta still om man spelar Madonna eller något annat häftigt. Jag gapskrattar och vickar på hela mig. Härligt att få släppa loss lite. Det enda är att jag inte riktigt kan kontrollera kroppen helt. Det är ju så härligt med musik, och det spritter i kroppen, men jag märker att en godnattsång... lika sprittande. Ibland märker jag hur höften börjar svänga till Trollmor. Det är ju en bra låt, vad kan man säga... 
Får fundera lite på det där. God natt. / lilla "O"
Får fundera lite på det där. God natt. / lilla "O"Steg för steg med guldkant
Nu närmar det sig med "stormsteg" som jag vet att det kan uttryckas som.
Jag står själv. Jodå. Jag behöver bara luta min handflata lite mot en vägg, åsså vips, står jag. Det vet ni kanske redan (jag tror att jag upprepar mig lite ibland), MEN skillnaden nu är att jag tar VARJE chans att få ställa mig upp och så har jag märkt att när jag släpper taget kan jag stå själv en liten liten stund innan jag sätter mig ner. "Väljer" att sätta mig ner förstås.
En annan sak... mamma och pappa klappar händerna och ropar BRAAA! varje gång jag gör det. Så, för att underlätta för alla, har jag, idag faktiskt, avancerat två steg. Jag har kommit på hur man klappar OCH jag kan därför förekomma dem:
Jag reser mig upp, pekar mot himlen, tar ned handen och håller handflatan för munnen (jag hoppas kunna göra riktiga "indianen" i samma svep snart) och så släpper jag taget. Står en liten stund, "väljer" att sätta mig ner och applåderar.
Det funkar. De hakar på och ser glada och jättestolta ut. Ett sätt att hjälpa dem tycker jag, och att vara med i glädjen. Bra va?
"Indianen" är när man använder handen för att skapa roliga "till-och-från" ljud när man ropar AAAA. Pappa brukar göra det med mig när vi tvättar min mun. Jag kan göra det själv också. Jag för hela näven fram och tillbaka över munnen och det låter jättemysigt. Indianen pratar de om och jag är säker på att det är den de menar.
Trappor är jag också en fena på. Hm, inte ner så vidare men det tar sig. Upp går på ingen tid alls.
Högerhand vänsterknä, vänsterhand högerfot, nästa steg, högerhand vänsterknä, vänsterhand högerfot, osv.
Coolt. När vi kommer upp (för jag måste ha sällskap), mer applåder. Det här bådar gott.
Gällande gå på fötterna kan jag rapportera att för några dagar sen, kunde jag gå enkelt med pappa. Han höll mina händer, vi gick i samma riktning och jag synkade mina steg med hans. Ni skulle sett mitt leende. Jag vet, för jag kan alltid spegla mig i mamma. Hon applåderade naturligtvis och jag såg på hennes ögon att jag såg stolt ut. Då ser hon ännu mer stolt ut. :-) Men vad kan man räkna med. Jag menar, från det att jag vaknar till dess att jag "går" och lägger mig tränar jag.
Jag står själv. Jodå. Jag behöver bara luta min handflata lite mot en vägg, åsså vips, står jag. Det vet ni kanske redan (jag tror att jag upprepar mig lite ibland), MEN skillnaden nu är att jag tar VARJE chans att få ställa mig upp och så har jag märkt att när jag släpper taget kan jag stå själv en liten liten stund innan jag sätter mig ner. "Väljer" att sätta mig ner förstås.
En annan sak... mamma och pappa klappar händerna och ropar BRAAA! varje gång jag gör det. Så, för att underlätta för alla, har jag, idag faktiskt, avancerat två steg. Jag har kommit på hur man klappar OCH jag kan därför förekomma dem:
Jag reser mig upp, pekar mot himlen, tar ned handen och håller handflatan för munnen (jag hoppas kunna göra riktiga "indianen" i samma svep snart) och så släpper jag taget. Står en liten stund, "väljer" att sätta mig ner och applåderar.
Det funkar. De hakar på och ser glada och jättestolta ut. Ett sätt att hjälpa dem tycker jag, och att vara med i glädjen. Bra va?
"Indianen" är när man använder handen för att skapa roliga "till-och-från" ljud när man ropar AAAA. Pappa brukar göra det med mig när vi tvättar min mun. Jag kan göra det själv också. Jag för hela näven fram och tillbaka över munnen och det låter jättemysigt. Indianen pratar de om och jag är säker på att det är den de menar.
Trappor är jag också en fena på. Hm, inte ner så vidare men det tar sig. Upp går på ingen tid alls.
Högerhand vänsterknä, vänsterhand högerfot, nästa steg, högerhand vänsterknä, vänsterhand högerfot, osv.
Coolt. När vi kommer upp (för jag måste ha sällskap), mer applåder. Det här bådar gott.
Gällande gå på fötterna kan jag rapportera att för några dagar sen, kunde jag gå enkelt med pappa. Han höll mina händer, vi gick i samma riktning och jag synkade mina steg med hans. Ni skulle sett mitt leende. Jag vet, för jag kan alltid spegla mig i mamma. Hon applåderade naturligtvis och jag såg på hennes ögon att jag såg stolt ut. Då ser hon ännu mer stolt ut. :-) Men vad kan man räkna med. Jag menar, från det att jag vaknar till dess att jag "går" och lägger mig tränar jag.
fredag, juni 27, 2008
Konsert med en toppenpingla
Jo, förstår ni. I onsdags åkte vi i bil för att knö in i en lada. Där satt många och väntade förväntansfullt. Innan vi gick in kom en jätteblond tjej fram till mig och log. Läskigt. En ny stjärna. Sen när vi satt i den där ladan, kom samma tjej förbi oss och log, sjöng och flirtade med mig. Och sa hej igen, mitt i sången. Lite förlägen. Det var jättevackert. Hon och sången. Sen stod hon där framme och var mycket mindre, men jag är helt säkert på att hon nämnde mitt namn till och med. Mamma ropade något tillbaka (någonting om 9 månader) och alla log. Sen fortsatte hon att sjunga saker.
Toppen tyckte jag och bestämde mig för att inte sjunga med den här gången. Jag njöt en hel del sen skulle alla resa på sig och jag sattes i vagnen. Inte vad jag hade valt och det sa jag till om. Men... sen kom morfar och då var vi kompisar. Han hade nämligen något kallt, mjukt, brunt och fantastiskt uuuuunderbart gott i handen. På en pinne. Han lät mig smaka. Jag ville aldrig sluta så jag tog tag i hans hand och höll hårt medan jag mumsade. Mamma vände sig om och såg förskräckt ut. Hon såg väl något läskigt, kan jag tro, men jag brydde mig inte om det. Om jag så bara får smaka på detta EN gång så är det himlen. Jag höll vidare mycket stadigt.
Alla tittade så rart på mig. Några frågade om det var jag som var Oliver och lät oss gå före för "jag var ju stjärnan nu". Vet jag väl...
Sen sjöngs det mer vackert och jag kunde ju bara somna i njutandet. Hurra för henne. Jag tror att hon hette Malena Ernman. Ska kolla med mamma. Puss
Toppen tyckte jag och bestämde mig för att inte sjunga med den här gången. Jag njöt en hel del sen skulle alla resa på sig och jag sattes i vagnen. Inte vad jag hade valt och det sa jag till om. Men... sen kom morfar och då var vi kompisar. Han hade nämligen något kallt, mjukt, brunt och fantastiskt uuuuunderbart gott i handen. På en pinne. Han lät mig smaka. Jag ville aldrig sluta så jag tog tag i hans hand och höll hårt medan jag mumsade. Mamma vände sig om och såg förskräckt ut. Hon såg väl något läskigt, kan jag tro, men jag brydde mig inte om det. Om jag så bara får smaka på detta EN gång så är det himlen. Jag höll vidare mycket stadigt.
Alla tittade så rart på mig. Några frågade om det var jag som var Oliver och lät oss gå före för "jag var ju stjärnan nu". Vet jag väl...
Sen sjöngs det mer vackert och jag kunde ju bara somna i njutandet. Hurra för henne. Jag tror att hon hette Malena Ernman. Ska kolla med mamma. Puss
Besök
Oj, vad härligt. Gammelmorfar och gammelmormor kom till mig och hälsade på tillsammans med farmor. Det var toppen. Jag börjar få kläm på vilka som ingår i "de allra närmaste". Det är lättare då. Man behöver inte kolla in dem utan kan fortsätta där man var. Eller hur?
Hur som helst, de stannade ett dygn ungefär och nu gör jag verkligen framsteg lite hela tiden. Jag kan säkert stå själv snart, utan att hålla i mig. Jag testar hela tiden, klarar av en sekund eller så, men sen blir det för läskigt.
Farmor, hon bestämde sig för att inte åka hem med de andra på onsdagen, utan stannade längre. Hon är här fortfarande. Mammas rygg gick lite sönder så vi behöver lite hjälp här. Det känns konstigt att inte bli buren av henne så mycket som jag skulle vilja och är van vid. Men, vi får stunder då vi verkligen sitter och myser istället. Och jag har ju pappa. :-)
Just idag var jag, pappa, mamma och farmor och badade. Jag kunde inte få nog av att titta på de andra barna. Kul. Undrar om någon skulle vilja leka med mig? Undrar om jag skulle våga fråga.
Hur som helst, de stannade ett dygn ungefär och nu gör jag verkligen framsteg lite hela tiden. Jag kan säkert stå själv snart, utan att hålla i mig. Jag testar hela tiden, klarar av en sekund eller så, men sen blir det för läskigt.
Farmor, hon bestämde sig för att inte åka hem med de andra på onsdagen, utan stannade längre. Hon är här fortfarande. Mammas rygg gick lite sönder så vi behöver lite hjälp här. Det känns konstigt att inte bli buren av henne så mycket som jag skulle vilja och är van vid. Men, vi får stunder då vi verkligen sitter och myser istället. Och jag har ju pappa. :-)
Just idag var jag, pappa, mamma och farmor och badade. Jag kunde inte få nog av att titta på de andra barna. Kul. Undrar om någon skulle vilja leka med mig? Undrar om jag skulle våga fråga.
måndag, juni 23, 2008
Vi lekte boll
Vi lekte boll häromdagen. Det var jag, Emelie och Mamma. Det var lätt. Vi kastade bollen runt, runt och jag visste precis vilket håll det gick även när vi vände håll. Det var kul. Mycket boll vill jag ha i mitt liv.
måndag, juni 16, 2008
Tiden går...
Nej, nu har det gått lång tid. Ni har fått vänta och vänta på nytt stoff (som jag brukar säga).
Ja, det händer så mycket med och runt mig nu.
Har till exempel varit på rock-konsert. Det var något Robert som hade en show på gräsmattan i ett stort svart ... hus? utan vägg. Mamma och pappa valde att sitta på avstånd och titta. Tja, titta och titta. De sa att de inte såg nånting, men DET gjorde jag. Jag hittade 3 st damer som såg jättesnälla ut. Vi fick mycket bra kontakt tycker jag. Mysigt. Och så såg jag tre vov-vov. Lite läskigt men jag börjar vänja mig nu. Nu är det mest spännande.
Jag har vuxit en hel del också. Nu är jag 76 cm lång och väger 10,2 kg. En ny jättesnäll barnsköterska på nya BVC. Tänk vad mycket kul de har hängande i taket. Som man kan dra i...
Prata - jo visst. För två veckor sen, lyckades jag få mitt vatten genom att säga DATTE. Det var ju enkelt. När man lixom kommer på det. Jag lyckas dra till mig MAMA också, och en gång utstötte jag NGA och då gungade vi.
I lördags 14 juni fyllde jag 9 månader. Hurra för mig! Lika länge inne som ute.
GRATTIS TILL JOHAN OCH ERIK!!! för samma dag var vi och firade Johan (1år) och Erik (3år) i Nykvarn. Där var några andra barn i min ålder, men vi lekte inte så mycket. Johan var roligast. Jag hittade en gåvagn och jag tog mig framåt ... på fötterna. Lite klurigt, men det var JÄTTESKOJ. Jag måste ha en sån själv.
Jag har börjat äta själv också. Egna små mackor, går bra. Med sked, beror på hur man räknar. Lite hjälp får jag förstås.
MELOOOON, jag säger bara MELOOOON. Persika är också jättesmaskens. Jag äter lätt upp en hel som jag själv gnager i mig. Någon får naturligtvis hjälpa mig att hålla. Det är ju så himla slabbigt. (säger man slabbigt?)
Renoveringen går framåt har jag hört. Elen grejas med nu, framtida badrummet är ett stort hål i golvet, väggarna är borta. Det går med en väldans fart. Jag vet, för jag har bara en av mamma och pappa att leka med i taget på dagarna. Men det är ju inte dumt det. Ändå.
Men det är ju aldrig lugnt hemma. Det är synd. Jag sover bäst utomhus därför. Himla mysigt. Jag har en säng, med nätsidor och myggnät på toppen. Den har jag även med mig när jag reser. Skön, mysig och toppen.
Oj, nu sa det PING och jag ska äta. Puss och kram. /O
Ja, det händer så mycket med och runt mig nu.
Har till exempel varit på rock-konsert. Det var något Robert som hade en show på gräsmattan i ett stort svart ... hus? utan vägg. Mamma och pappa valde att sitta på avstånd och titta. Tja, titta och titta. De sa att de inte såg nånting, men DET gjorde jag. Jag hittade 3 st damer som såg jättesnälla ut. Vi fick mycket bra kontakt tycker jag. Mysigt. Och så såg jag tre vov-vov. Lite läskigt men jag börjar vänja mig nu. Nu är det mest spännande.
Jag har vuxit en hel del också. Nu är jag 76 cm lång och väger 10,2 kg. En ny jättesnäll barnsköterska på nya BVC. Tänk vad mycket kul de har hängande i taket. Som man kan dra i...
Prata - jo visst. För två veckor sen, lyckades jag få mitt vatten genom att säga DATTE. Det var ju enkelt. När man lixom kommer på det. Jag lyckas dra till mig MAMA också, och en gång utstötte jag NGA och då gungade vi.
I lördags 14 juni fyllde jag 9 månader. Hurra för mig! Lika länge inne som ute.
GRATTIS TILL JOHAN OCH ERIK!!! för samma dag var vi och firade Johan (1år) och Erik (3år) i Nykvarn. Där var några andra barn i min ålder, men vi lekte inte så mycket. Johan var roligast. Jag hittade en gåvagn och jag tog mig framåt ... på fötterna. Lite klurigt, men det var JÄTTESKOJ. Jag måste ha en sån själv.
Jag har börjat äta själv också. Egna små mackor, går bra. Med sked, beror på hur man räknar. Lite hjälp får jag förstås.
MELOOOON, jag säger bara MELOOOON. Persika är också jättesmaskens. Jag äter lätt upp en hel som jag själv gnager i mig. Någon får naturligtvis hjälpa mig att hålla. Det är ju så himla slabbigt. (säger man slabbigt?)
Renoveringen går framåt har jag hört. Elen grejas med nu, framtida badrummet är ett stort hål i golvet, väggarna är borta. Det går med en väldans fart. Jag vet, för jag har bara en av mamma och pappa att leka med i taget på dagarna. Men det är ju inte dumt det. Ändå.
Men det är ju aldrig lugnt hemma. Det är synd. Jag sover bäst utomhus därför. Himla mysigt. Jag har en säng, med nätsidor och myggnät på toppen. Den har jag även med mig när jag reser. Skön, mysig och toppen.
Oj, nu sa det PING och jag ska äta. Puss och kram. /O
måndag, juni 02, 2008
Familjen
Jo, åsså var det lite lektid hemma då.
Hallå, lätt å säga. Mamma var inte mycket bättre. :-)
Inte pappa heller! "spana in farsan, alltså"
Orange klump (26 maj)
Oj, vad svårt det var att åka "båt" utan att vilja hoppa i. Mormor och Per har en sån där "båt" och vi åkte ut med den. Det var väl bara det att jag såg ut som en orange klump. Ska det vara så? Tummen var ju bara att glömma. Den nådde ju inte fram till munnen. Snopet när man hittade en skön ställning och ville slumra till lite. Jaja, det blir nog bra. En skön dag med stridsplanuppvisning över huvudet. Mer sommar!
Hem ljuva hem?
Men... Det som var så fint när vi kom hit. Titta:
Åsså håller mamma och pappa på och vips:
Jag vet inte men jag tycker nog att det har blivit lite sämre faktiskt. Man kommer ju inte alls fram som tidigare. Var det meningen? Nä, de får lite tid till men sen måste jag nog säga till. Vi kan ju inte ha det så här... stökigt.
Åsså håller mamma och pappa på och vips:
Jag vet inte men jag tycker nog att det har blivit lite sämre faktiskt. Man kommer ju inte alls fram som tidigare. Var det meningen? Nä, de får lite tid till men sen måste jag nog säga till. Vi kan ju inte ha det så här... stökigt.
Simma simma simma
Jag är så duktig nu. Jag simmar som en fisk (med händer om mig) och jag glider fram som en oljad blixt under vattnet. Kolla mina bilder. Mormor kom och tittade på. Härligt att få vara sådär stolt som man kan bli. Skönt.
onsdag, maj 28, 2008
GRATTIS ANNA & FRANCA
Idag, mina flickor och pojkar, fyller två kompisar till år.
Lukas mamma Franca
&
Kians mamma Anna.
HURRA för dem. Det var ett tag sen jag träffade dem. Hoppas att de mår bra. Kian har jag inte ens träffat. Han är liten och vi har inte hunnit. Lukas är bara några veckor yngre än jag, men honom har jag träffat. Han var väldigt liten och sov mest. DÅ, ja. Nu är han säkert jättestor.
HURRA igen!
Stolt kille
Oj, vad stor jag är nu.
Jag har fått en egen sits på toaletten. Jag har redan använt den med gott resultat och jag spolar och tvättar händerna. Jo. Jag satt där. Mamma och pappa hade ju märkt att jag höll på med något redan, så de lotsade in mig, ner på sitsen. Jag kämpade vidare och vips. Lätt som en plätt. Stolt som en ros. Mycket enklare. Mer luft och utrymme. Det vill jag göra mer av.
Jag har fått en egen sits på toaletten. Jag har redan använt den med gott resultat och jag spolar och tvättar händerna. Jo. Jag satt där. Mamma och pappa hade ju märkt att jag höll på med något redan, så de lotsade in mig, ner på sitsen. Jag kämpade vidare och vips. Lätt som en plätt. Stolt som en ros. Mycket enklare. Mer luft och utrymme. Det vill jag göra mer av.
Just idag kände jag mig lite nödig när jag såg pappa på toa. Jag pillade lite på min sits och tänkte att han väl förstår. Det gjorde han. Jag pinkade i toan och det var väl ingenting. Skönt att man kan kommunicera med varandra. Eller hur?
Nu har jag alltså fått till både det ena och det andra. Stora dagar, tycker både mamma, pappa och mormor. // O
Men... allt?
27 maj
Jag måste ha väldigt bra syn. Jag ser ALLT. HELA TIDEN. Allt är spännande. Jag äter som bara den och det kanske är det som gör att jag får så bra syn.
Jag måste ha väldigt bra syn. Jag ser ALLT. HELA TIDEN. Allt är spännande. Jag äter som bara den och det kanske är det som gör att jag får så bra syn.
Fort som vinden
24 maj
Jag har fått en gul mojäng på hjul som hänger efter mammas cykel. Inte helt toppen. Jag förmodades ha hjälm först men jösses, den åker ju ner över hela ansiktet så då somnar jag (efter 100 försök att få av den).
Sen när mamma gick med cykeln och jag satt där utan hjälm, mycket bättre. Jag kunde ju kolla in omgivningarna. Spännande värre. Härligt med lite frisk luft också. Kul.
onsdag, maj 21, 2008
Hurra hurra hurra hurra
Idag fyller två av mina favvispolare 1 ÅR!!!!!
Jag är i Västerås och de är i Göteborg/Vallda. Jag kan inte springa dit och leka med dem men skickar här en liten hyllning.
HANNES: Hurra. Hoppas att du håller ställningarna på Plantagegatan!
WILLIAM: Hurra. Kusin. Vi ses snart igen. Hälsa mamma och pappa och Moa!
Mjuk magi
I lördags firade vi Emelies födelsedag.
Det var toppen. Jag fick träffa många jag kände och många jag inte kände. Sen sov jag mig igenom själva middagen, förstår jag så här nu efteråt. Men! det stora för mig, var SAMI. En golden retriver som var där. Han viftade på svansen och var ganska skrämmande till en början, men sen, när jag fick närma mig långsamt, långsamt... jag klappade hans svans!!! Hurra! Mormor höll mig så det kändes tryggt. Kolla bilden. Inte lite stolt heller!?
söndag, maj 18, 2008
KRYPA!!!
Hurra för mig!
Idag kröp jag sammanlagt 2 meter. Du vet, sådär med knän, händer och rumpan i vädret. Jag fick till det. Det måste jag ha fått. Morbror Henrik, Emelie, Mamma, Pappa och Farmor stod upp och tjoade och applåderade. Kändes toppen. Det kommer jag säkert ha nytta av. Puss puss. MOT BAAAADEEEET!
Idag kröp jag sammanlagt 2 meter. Du vet, sådär med knän, händer och rumpan i vädret. Jag fick till det. Det måste jag ha fått. Morbror Henrik, Emelie, Mamma, Pappa och Farmor stod upp och tjoade och applåderade. Kändes toppen. Det kommer jag säkert ha nytta av. Puss puss. MOT BAAAADEEEET!
måndag, maj 12, 2008
Framsteg
Oj, vad det händer mycket med mig nu. Jag är så stolt.
Sen jag flyttade till Västerås:
Jag har nu märkt att jag har två tänder i överkäken. Framtill lixom. Jättekul att gnissla med nu. Men inte så ofta. Man vet ju aldrig vad som kan hända.
Jag kan lätt sätta mig upp, det sa jag va?
Jag har ritat en teckning till mamma.
Jag har rivit ett papper i små små bitar.
Jag har - kors i taket - lyckats äta en hel burk med det där "potatis, majs och kalkon". Det var ju gott ju... när man fick bli lite van. :-)
Ja, det känns bra.
Nu är vi i Göteborg och mamma och pappa packar det sista. Så, jag sticker till lekparken med farmor.
Hejsan på en stund // lilla O
Sen jag flyttade till Västerås:
Jag har nu märkt att jag har två tänder i överkäken. Framtill lixom. Jättekul att gnissla med nu. Men inte så ofta. Man vet ju aldrig vad som kan hända.
Jag kan lätt sätta mig upp, det sa jag va?
Jag har ritat en teckning till mamma.
Jag har rivit ett papper i små små bitar.
Jag har - kors i taket - lyckats äta en hel burk med det där "potatis, majs och kalkon". Det var ju gott ju... när man fick bli lite van. :-)
Ja, det känns bra.
Nu är vi i Göteborg och mamma och pappa packar det sista. Så, jag sticker till lekparken med farmor.
Hejsan på en stund // lilla O
måndag, maj 05, 2008
Framsteg
Västerås, Västerås.
Det har hänt mycket med mig sen vi kom hit. Vissa saker känns lättare här och andra saker känns svårare.
Att sova känns svårare. Jag känner ju inte igen mig när jag vaknar. Hua. Och om mamma och pappa är där - det är ju mest en chansning. Man vet ju inte. Deras säng låter nytt och det luktar annorlunda. Tja. Hur ska det gå?
Men! Det känns lättare att äta. Nu gillar jag den där purén som jag har fått varje dag här nu ett tag. Potatis, majs och kalkon. Det blir säkert ännu bättre dessutom. Jag gapar allt vad jag kan och så kommer det mat in.
Jag kan nu även sätta mig upp själv. Jag hasar, vänder runt, sätter mig upp och leker med det jag har hittat, lägger mig på mage om jag vill eller på rygg om jag vill det. All träning har gett utdelning. Det känns roligt.
Den tredje på eftermiddagen/kvällen var det kalas här. Det var roligt. Oj, jag fick många bra presenter. Och så fick jag ju träffa mormor, morfar, Per och Nanna. Men senare på kvällen blev jag less. Det blev lite väl högljutt. Jag tror att de försöka komma in till något annat rum, för de slog väldans med hammare i väggen. Jag är helt övertygad om att om de hade gett mig en egen hammare, hade det gått mycket fortare.
Åsså, idag. Va? Hjälm som sitter åt och som glider ner i ansiktet när jag försöker ta bort den. Vem vill ha en sån klump rätt på skallen? Och så blåste det en massa i ögonen, mammas ansikte såg man ju inte röken av, lite vingligt tycker jag nog själv. Vagnen har ju fyra hjul men detta? TVÅ! Åsså är det svårt att sova så. Man vissnar som en blomma och vart ska man då ta vägen? Nä, vi får nog träna på det där med att "cykla". Inte helt min grej ännu, men vem vet? Det kanske är kul när man får grepp om det.
Nä nu måste jag sova lite i solen. Gäsp! / Oliver
Det har hänt mycket med mig sen vi kom hit. Vissa saker känns lättare här och andra saker känns svårare.
Att sova känns svårare. Jag känner ju inte igen mig när jag vaknar. Hua. Och om mamma och pappa är där - det är ju mest en chansning. Man vet ju inte. Deras säng låter nytt och det luktar annorlunda. Tja. Hur ska det gå?
Men! Det känns lättare att äta. Nu gillar jag den där purén som jag har fått varje dag här nu ett tag. Potatis, majs och kalkon. Det blir säkert ännu bättre dessutom. Jag gapar allt vad jag kan och så kommer det mat in.
Jag kan nu även sätta mig upp själv. Jag hasar, vänder runt, sätter mig upp och leker med det jag har hittat, lägger mig på mage om jag vill eller på rygg om jag vill det. All träning har gett utdelning. Det känns roligt.
Den tredje på eftermiddagen/kvällen var det kalas här. Det var roligt. Oj, jag fick många bra presenter. Och så fick jag ju träffa mormor, morfar, Per och Nanna. Men senare på kvällen blev jag less. Det blev lite väl högljutt. Jag tror att de försöka komma in till något annat rum, för de slog väldans med hammare i väggen. Jag är helt övertygad om att om de hade gett mig en egen hammare, hade det gått mycket fortare.
Åsså, idag. Va? Hjälm som sitter åt och som glider ner i ansiktet när jag försöker ta bort den. Vem vill ha en sån klump rätt på skallen? Och så blåste det en massa i ögonen, mammas ansikte såg man ju inte röken av, lite vingligt tycker jag nog själv. Vagnen har ju fyra hjul men detta? TVÅ! Åsså är det svårt att sova så. Man vissnar som en blomma och vart ska man då ta vägen? Nä, vi får nog träna på det där med att "cykla". Inte helt min grej ännu, men vem vet? Det kanske är kul när man får grepp om det.
Nä nu måste jag sova lite i solen. Gäsp! / Oliver
lördag, maj 03, 2008
Var é brudarna? (2 maj)
Aha, regn. Nu känner jag igen mig. Vi kanske är kvar i Göteborg i alla fall. Men så här mycket får man inte se av mormor där. Vi ska nog stanna här.
När vi kom till huset igen gjorde mamma och pappa en galen sak. Mamma tog upp mig och pappa bar oss alla över tröskeln. Haha. Det var roligt. Så fick mamma vila ryggen lite. Eller?
Förresten, så var vi på ett ställe som hade mycket mat. MAXI stod det utanför. Nåväl, det var inte maten jag såg. Det var alla brudarna. Wow. Jag tänker att: det är inget att spara på. Om de ska se en får man bjuda till och le. Bara le. Och fortsätta le. Ibland spritter det i hela kroppen, så jag bjuder på ett klingande skratt. Vissa stannar och pratar med mig. Det är famförallt de lite större. Men jag vill ju prata med de lite mindre brudarna. Men, jag jobbar vidare. Hon med stort H – hon finns ju därute någonstans!
Mamma och pappa är annars mina största idoler och det känns tryggt att de finns med mig. Hur skulle det annars gå för mig? Ensam i Västerås?
Äventyr – Here I Come! // Oliver
När vi kom till huset igen gjorde mamma och pappa en galen sak. Mamma tog upp mig och pappa bar oss alla över tröskeln. Haha. Det var roligt. Så fick mamma vila ryggen lite. Eller?
Förresten, så var vi på ett ställe som hade mycket mat. MAXI stod det utanför. Nåväl, det var inte maten jag såg. Det var alla brudarna. Wow. Jag tänker att: det är inget att spara på. Om de ska se en får man bjuda till och le. Bara le. Och fortsätta le. Ibland spritter det i hela kroppen, så jag bjuder på ett klingande skratt. Vissa stannar och pratar med mig. Det är famförallt de lite större. Men jag vill ju prata med de lite mindre brudarna. Men, jag jobbar vidare. Hon med stort H – hon finns ju därute någonstans!
Mamma och pappa är annars mina största idoler och det känns tryggt att de finns med mig. Hur skulle det annars gå för mig? Ensam i Västerås?
Äventyr – Here I Come! // Oliver
Historisk resa! (1 maj)
Oj, en sån där lång dag, men med helt nytt slut. Massor av nya dofter och nytt allting. Mamma och Pappa var med naturligtvis. De packade bort alla mina saker från lägenheten, och den här gången menar jag ALLA mina saker. Det blev väldigt rörigt och sen kom Stariel och Lars. De var kul. Ett tag. Jag lekte med dem och de verkade gilla det. De kanske behövde leka med någon som mig. Men man kan ju bara leka en viss tid och när jag behövde mamma på riktigt, och ropade, nä då verkade det som att hon bara ville gosa lite kort och sen kom Stariel tillbaka. Men som tur är, är jag en kille som är flexibel. Min attityd ”det ska nog vara så här/bara att gilla läget, men ändå låta mamma veta lite om mina idéer först” har jag nytta av.
Sen var det ett kramkalas och man ropade och vinkade. Sen, ska ni veta, satt jag i den där bruna stolen ganska länge. Hur många gånger kan man lyssna på Imse Vimse Spindel? Skojade bara, det är ju nu den börjar bli underhållande.
Ett stopp hos Kålle, Bitte, Linnéa och Daniel. Härligt. De ser verkligen mig. Det är väl klart att om man är trött så är man inte så himla social, men. Jo! Jag höll i mammas händer, stod upp, flyttade vänstra foten framför den högra och víps – så blir mamma glad och de andra klappar händerna. Det är så härligt och jag blir så stolt. Det vill jag göra mer av.
Tiden gick och plötsligt känner jag i luften att det är något på gång. Mamma och pappa verkade lite prilliga, minst sagt. Vi gled långsamt in på en gata och där stod Familjen Rosenlind/Strömstedt/paparazi. Filmade och tog kort. Coolt. Jag kände mig verkligen viktig. Det verkar som att vi ska stanna här – för mina leksaker är HÄR nu. ALLA.
Så var man Västeråsare då!
Appropå att ”gilla läget” som jag beskrev tidigare. När vi skulle åka till mormor på middag, sent, försökte jag meddela mamma en sak. Men hon klappade mig tålmodigt och var allmänt supportande och sa att vi snart var framme. Tja, då är det väl så det ska vara, tänkte jag. Nähä! När vi kom fram sa hon ”förlåt” när hon hittade den sko jag hade suttit på. Hm, kanske man ska vara lite tydligare. Tänk va, när jag kan tecknet för ”det ligger en sko för mycket under min rara rumpa”.
God natt, världen!
Sen var det ett kramkalas och man ropade och vinkade. Sen, ska ni veta, satt jag i den där bruna stolen ganska länge. Hur många gånger kan man lyssna på Imse Vimse Spindel? Skojade bara, det är ju nu den börjar bli underhållande.
Ett stopp hos Kålle, Bitte, Linnéa och Daniel. Härligt. De ser verkligen mig. Det är väl klart att om man är trött så är man inte så himla social, men. Jo! Jag höll i mammas händer, stod upp, flyttade vänstra foten framför den högra och víps – så blir mamma glad och de andra klappar händerna. Det är så härligt och jag blir så stolt. Det vill jag göra mer av.
Tiden gick och plötsligt känner jag i luften att det är något på gång. Mamma och pappa verkade lite prilliga, minst sagt. Vi gled långsamt in på en gata och där stod Familjen Rosenlind/Strömstedt/paparazi. Filmade och tog kort. Coolt. Jag kände mig verkligen viktig. Det verkar som att vi ska stanna här – för mina leksaker är HÄR nu. ALLA.
Så var man Västeråsare då!
Appropå att ”gilla läget” som jag beskrev tidigare. När vi skulle åka till mormor på middag, sent, försökte jag meddela mamma en sak. Men hon klappade mig tålmodigt och var allmänt supportande och sa att vi snart var framme. Tja, då är det väl så det ska vara, tänkte jag. Nähä! När vi kom fram sa hon ”förlåt” när hon hittade den sko jag hade suttit på. Hm, kanske man ska vara lite tydligare. Tänk va, när jag kan tecknet för ”det ligger en sko för mycket under min rara rumpa”.
God natt, världen!
måndag, april 28, 2008
Jo, jag sov
Jag sov som en stock så mamma fick väcka mig när vi skulle iväg i morse. Det var längesen det hände. Men jag är så kelsjuk. Det är inte lätt när allting händer - man växer, tänder är på väg, mamma och pappa packar, jag har ingenstans att vara på riktigt... men då är det bra att mamma och pappa är snälla mot mig och kramar mig mycket. Puh. De rabblar - huset i västerås - ofta och då vet jag att de tycker att det är lite kämpigt. Men om de bara förstod att om de ger mig ett par kartonger och lite saker att lägga däri (det är jag bra på förutom att hälla ut dem igen) så skulle allting gå mycket fortare. Sov gott. /O
söndag, april 27, 2008
Mer tänder...?
Nu är det spännande. Jag har känt att det har varit något där i överkäken länge, tuggat och tuggat på grejer, men nu tror jag att det kan hända något i natt. Jag behöver de där tänderna. Mamma har mumlat något om att hon inte behöver dem på mig, men det kan ju inte jag hjälpa.
Nu håller vi tummarna för att det går att sova gott ändå... Fniss.
Nu håller vi tummarna för att det går att sova gott ändå... Fniss.
onsdag, april 23, 2008
Tips om mat?
Nä, nu måste jag prata om mat. Det finns två sorters ... någonting ... som far omkring på sked framför min mun. Det är "gröt" och det är "inte gröt". Gröt äter jag. Det är toppen. Jag blir mätt. Det känns gott och roligt.
Men det där andra?
Mamma verkar bestämd i frågan. Men det jag undrar är väl hur blir jag av med hennes försök? Alternativt, hur kan jag ha nytta av det hon lägger på skeden? Idag somnade jag hellre hungrig. Och då menade jag väldigt hungrig. Vaddå "potatis, majs och kalkonpuré"? Nä, det var definitift "inte gröt". Munnen är stängd. Lika bra. Eller?
Hjälp! Några tips? Ska det vara så här?
Kan man inte äta gröt alltid? Och slänga in lite amma också förstås. Det är ju verkligen "livets bröd"...
Men det där andra?
Mamma verkar bestämd i frågan. Men det jag undrar är väl hur blir jag av med hennes försök? Alternativt, hur kan jag ha nytta av det hon lägger på skeden? Idag somnade jag hellre hungrig. Och då menade jag väldigt hungrig. Vaddå "potatis, majs och kalkonpuré"? Nä, det var definitift "inte gröt". Munnen är stängd. Lika bra. Eller?
Hjälp! Några tips? Ska det vara så här?
Kan man inte äta gröt alltid? Och slänga in lite amma också förstås. Det är ju verkligen "livets bröd"...
Stå upp!
Sådärja!
Jag testade idag igen och denna gång gick det (i går alltså). Jag tog tag i spjälkanten på sängen och ... vips så stod jag på fötterna. Det var ju enkelt. Sen har jag träffat den där kompisen igen. Han bor i en stor ram som mamma och pappa har på golvet. Om jag kommer för nära slår jag i huvudet - konstigt - men han som bor där är väldigt sympatisk. Jag brukar visa mina konster för honom. Som att till exempel stå på alla fyra (fötterna, inte knäna) och hoppa lite. Sen visade jag min "fjäril". Jag ställde mig så där som ovan, och sen släppte jag båda händerna och kastade mig framåt. Det måste finnas något enklare sätt att ta sig fram på. Det blir lite abrupt fall. Hm, en hand itaget kanske? Det testade jag idag. Men sen... nä jag får testa mer. Hasa är hittills det snabbaste.
Vi gungade lite idag också. Det är ju så roligt. Och så tittade vi förbi på BVC och träffade Ingrid. Mamma ville kolla något på min rygg, men det verkade vara ok. Hon är så trevlig, Ingrid. Jag tycker att alla tjejer är så trevliga. Killar... tja. Nä. Men jag blir lite småkär varje dag. Är det inte den ena så är det den andra. Alla är så snälla. Nu ska jag äta lite. Må så gott alla!
Jag testade idag igen och denna gång gick det (i går alltså). Jag tog tag i spjälkanten på sängen och ... vips så stod jag på fötterna. Det var ju enkelt. Sen har jag träffat den där kompisen igen. Han bor i en stor ram som mamma och pappa har på golvet. Om jag kommer för nära slår jag i huvudet - konstigt - men han som bor där är väldigt sympatisk. Jag brukar visa mina konster för honom. Som att till exempel stå på alla fyra (fötterna, inte knäna) och hoppa lite. Sen visade jag min "fjäril". Jag ställde mig så där som ovan, och sen släppte jag båda händerna och kastade mig framåt. Det måste finnas något enklare sätt att ta sig fram på. Det blir lite abrupt fall. Hm, en hand itaget kanske? Det testade jag idag. Men sen... nä jag får testa mer. Hasa är hittills det snabbaste.
Vi gungade lite idag också. Det är ju så roligt. Och så tittade vi förbi på BVC och träffade Ingrid. Mamma ville kolla något på min rygg, men det verkade vara ok. Hon är så trevlig, Ingrid. Jag tycker att alla tjejer är så trevliga. Killar... tja. Nä. Men jag blir lite småkär varje dag. Är det inte den ena så är det den andra. Alla är så snälla. Nu ska jag äta lite. Må så gott alla!
lördag, april 19, 2008
Sova?
Det är så mycket nu. Så mycket att känna på, ta tag i, titta på, leka runt i, kolla om det är kvar... så jag tycker nog att sova på natten är lite överreklamerat. Tänk om man skulle missa något?
fredag, april 18, 2008
Busy busy
Jo, denna veckan var hektisk. Jag har kollat in GeKås i Ullared. Tjena. Det blev en kalaslång dag och jag tyckte nog inte att vagnen svarade upp mot behovet av sömn när jag ville. Det går ju inte att vända sig nå bra i den. Hm. Jobbigt. Dock, kan jag ju hålla med om att där fanns mycket spännande att titta på. En hel del tid spenderades i bebisdelen och det var skoj. Mamma tyckte att jag klarade dagen med MVG. Toppen. Det tyckte tant Helena också. Hon var med. Jag är nog lite kär i henne...
Så, idag var vi ute hela dagen tror jag. Det kändes så. Vi hälsade på lite hemma hos Hannes också. Lite bara. Jag satt kvar i vagnen och mamma stod i dörren och vi gick efter en stund. Himla ljust idag också. Stack i ögonen hela tiden. Och varmt var det också. Vad nytt för mig!
När jag hade ätit dubbelportion gröt vid fem, klarade jag eldprovet. Har tänkt på det länge, men nu var det dags. Jag tog tag i bordet och ställde mig upp i min stol och ålade mig upp på mage på matbordet. Så! Nu kan jag det. Toppen.
Så, idag var vi ute hela dagen tror jag. Det kändes så. Vi hälsade på lite hemma hos Hannes också. Lite bara. Jag satt kvar i vagnen och mamma stod i dörren och vi gick efter en stund. Himla ljust idag också. Stack i ögonen hela tiden. Och varmt var det också. Vad nytt för mig!
När jag hade ätit dubbelportion gröt vid fem, klarade jag eldprovet. Har tänkt på det länge, men nu var det dags. Jag tog tag i bordet och ställde mig upp i min stol och ålade mig upp på mage på matbordet. Så! Nu kan jag det. Toppen.
Efter gröten gick vi till CityAkuten med mamma, strosade på Avenyn och käkade två/tre kluttar med potatis på After Work. Koncept var inte så märkvärdigt tycker jag. Vakten var tveksam när vi kom in men efter pappa hade pratat lite med honom verkade han lugnad. Något om åldersgräns...
Den där gröten... den räckte längre än jag förväntade mig. Innan och efter badet - jag orkade ingenting. Bara somna.
God Natt!
måndag, april 14, 2008
Gunga gunga...
Hej igen. Idag har jag lekt med Hannes. Mamma och hans mamma Katarina tog ett bra beslut. Vi gick och gungade. Haha. Varför har ingen gjort det med mig tidigare? Det var ju himla toppen. Jag skrattade som bara den.
Sen gick vi hem till Hannes och fikade. Han är himla rolig. Han kan nästan gå själv och vi hittade på bra saker att göra. Vi lekte med en plastleksak och kröp lite hit och dit. Han välte en högtalare. Det var lite läskigt, men det gick bra.
söndag, april 13, 2008
Mycket familj i helgen
Kalas igår. Det märkte jag tydligt. Farbror Martin med Helena, William och Moa kom och så gjorde även halvfarbror(?) Andreas med sin Sandra. Många blev det. Jag blev lite trött efter ett tag. Satt med vid bordet så gott jag kunde men sen gick ridån ner. Det var roligt att träffa William igen. Han kan gå. Coolt. Helt själv. Och Moa och jag lekte tittut länge. Hon orkade mer än jag. Här är en liten bild på Pappa, Moa och mig. Fin va? (kolla min snygga mage!)
Nu får det vara nog. Det var nog visning idag igen. Av lägenheten. Det märker jag när min säng flyttas bort, min lekfilt stuvas undan och leksakerna försvinner utan att jag har tröttnat på dem. Pust.
Som tur var dök gudfar Kålle, Bitte, Linnéa och Daniel upp. Det är alltid lika roligt.
Sen bar det iväg till farfar. Där skällde deras hund mycket. Oj, det var jobbigt. Så där mycket hund har jag aldrig varit med om förut. Och så lät den så farligt också. Men jag tyckte att det var lika bra att hålla mig uppdaterad på var faran var så jag hade alltid hunden under uppsikt. Det var läskigt, men vad ska man göra.
Kvällsmaten blev sen men den bestod idag, för första gången, av välling serverat av pappa - istället för gröt och amning. Hurra. Pappa kändes extra stolt och jag kunde somna lugnt. Toppen.
Andra framsteg idag: Satt och tittade ner i badbaljan när den fylldes, tog tag i kanten på den och reste mig på fötterna. :) Fick overallsluvan i ögonen och använde handen för att putta upp den. Också behändigt.
torsdag, april 10, 2008
Vaccinering
Efter en skön fika med Arvid och Philip, så var det dags. Doktorn och Ingrid var snälla som vanligt. Sen gjorde Ingrid något med mitt ben, men jag vet inte vad. Sen åkte vi hem utan att något hänt. Jag såg ingen nål?! Jag förstår inte vad det skulle vara för något speciellt. Lite svårt att komma till ro på kvällen men... Ett bad gör vem som helst på super gott humör...
Nååååål!
Oj, idag ska vi gå till Ingrid och jag ska få spruta i armen för andra gången. De säger att det är bra så att jag håller mig frisk men jag undrar jag. Det gick ju inte så bra förra gången. Då mådde jag ju inge vidare. Nä, så nå bättre tyckte jag nog inte att det blev. Nåväl. Jag får träffa mina kompisar Arvid och Philip innan i alla fall. Det blir kul. Och sen.... hua... Men mamma brukar vara rätt cool i såna här sammanhang så jag får väl vända mig till henne då.
onsdag, april 09, 2008
Leksaker
Tänk att det kan finnas så mycket i en korg att gräva ur. Ändå hittar man inte riktigt det man söker.
Men det finns en kille som hänger med, och det är hunden jag fick av morbror Henke och Emelie på BB. Titta!
Filmstjärna!
Oj. Det var spännande. Jag fick lyssna på en kvinna (Anki Lidén) som skällde ut mig, mamma och en person som heter Erik för felaktig parkering. Det tog ett tag och den arga kvinnan kom springande många gånger. Hon måste ha varit väldigt arg.
Men sen sa de att jag hade varit väldigt duktig och så åkte vi hem. Det var kallt och som tur hade jag pappa i närheten hela tiden.
tisdag, april 08, 2008
Filmstjärna?
Idag blir det spännande. Vi ska åka till Trollhättan där mamma och jag ska spela in en scen i en långfilm där vi är mor och liten son som hoppar ur en bil. Haha. Sen, efter det, är jag ju en erfaren statist. Om du vill titta på min statistprofil, kan du göra det på denna länk:
http://www.statist.se/cv?1156f48a474
Jag återkommer!
http://www.statist.se/cv?1156f48a474
Jag återkommer!
måndag, april 07, 2008
Måndag igen
Ja, nu var det måndag igen och mamma och jag har en del att göra, säger hon. Jag har i alla fall dreglat ner hennes telefon så något pratande på den kan vi nog slippa idag. Men vi hinner ju leka lite innan ändå. Jag är ju mer rörlig nu så mamma måste vara med på ett annat sätt nu. Hejhej
Vatten...
Genombrott gällande vatten på två sätt. Nu dricker jag ohämmat vatten ur min fina nappflaska som jag kan hålla själv. Dessutom har jag dykt flera gånger idag på babysimmet och jag har simmat själv. Jag ville aldrig lämna bassängen. Oj, vad kul!!! Pappa skjutsade iväg mig under vattnet och jag togs emot av mamma.
Det vill jag göra om och om igen. Och när det var som roligast - då skulle vi gå hem. Suck. Hurra för nästa gång
lördag, april 05, 2008
Rörlighet
Ja, det här med att ta sig framåt är ju en gåva. Jag har en stil som är en blandning mellan hasning, krypning och fjärilssim. Det går lite hackigt men framåt kommer jag. Bollen är min inspirationskälla och är så rolig att följa.
Jag har fått låna en mössa som mamma kallar för sumo-hjälm. Vi lånade den från Anna och Philip. Det blir nog bra när jag drullar in i stolsben och annat. Det är ju så lätt gjort... :-)
Ikväll ska hela familjen sova på hotell och leka med Klara och Ingrid (mamma Stina och pappa Linus). Toppen. Det var länge sedan. I morgon blir det babysim... som är sååå roligt.
På tiden att börja
Nu är det väl verklgen dags att skapa sig en blog. På tiden. Jag hittade mammas kompis Paulas dotters blog och blev inspirerad. Så nu kör vi. Mamma och Pappa kommer att hjälpa mig att spaka såhär i början.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)