Kära läsare,
I ett ögonblick som detta, när jag har så mycket liv som inte har formulerats, blir man lite förlägen. Var börjar man? Hur var det man gjorde? Vad vill komma ut. Det gäller bara att ta ett djupt andetag och se vad som kommer. Jag är bättre på det här nu. Jag pratar hela dagarna och det här kommer att bli bra.
- För många många månader sen sa en BVC tant till oss att "eftersom jag var så framåt rent motoriskt skulle jag inte vara så snabb med talet". Jag vet inte vilket tal hon menade faktiskt. Ett? Hundra? Sju plus sju? När det gäller att prata, är jag långt framme. Jag har mycket att säga, mycket att utföra här så det finns inte riktigt någon tid att förlora.
Jag har tidigare berättat om köttbullar. Det funkar fortfarande. Andra ord som jag kan bra är Mamma, släcka, tända, öra, äta... men jag tror att det handlar om ögonblicket. Nu kan jag inte riktigt samla ihop alla ord. Jag brukar prata helt enkelt. Mamma och pappa svarar och det är det som spelar roll. Jag har fått knyck på lite mer avancerade konsonantkombinationer också. Jo. Jag gillar att prata. Jag gillar även att vinka. Vi har en underbar prat/vinkTV därhemma som så fort den ringer så vet man att man kan vinka till personen. Det är bara så himla synd att inte fler av mina närmaste kompisar har sån. Det är en telefon och om du läser detta - KÖP EN! Jag älskar att vinka. Jag älskar att vinka när människor kommer och går. Går ni förbi någon dag, titta upp i mitt fönster så står jag där och vinkar. Och pratar med er men det hör ni förmodligen inte. Jag står även på andra sidan huset och pratar med fåglarna och vinkar till dem. Det får mig mer connectad med dem kan man säga.
Det som är lite jobbigt med den tid som har varit är att jag har varit så mycket sjuk. Jag har varit ganska mycket till doktorn. Olika varje gång. Suck. Sista gången var det inte så roligt. Det har varit mycket feber i min kropp och min mage mår fortfarande inte så bra. Nu har jag tydligen gått över till mjölkfritt. Vi får se hur det går.
Julen var toppen. Vi var både hos morfar och hos mormor och nu kan jag även säga MOMO. Det känns bra. Hon är så skön. Jag har verkligen min egen lilla lekhörna hos henne. Så, direkt när jag kommer dit känner jag att jag vet vart jag ska börja. I mitt hörn. På julen var jag så fin också. Jag hade tomtedräkt och kostym. Extra snygg helt enkelt. Jag och morbror Henke vi leker som bara den nu. Jag gillar honom. Han verkar ha mycket att lära mig. Mums. Jag älskar att lära mig.
Morfar har ett par glasögon som jag gillar också. Jag brukar ta chansen att sätta på mig dem när vi ses. När jag tittar in i dem är det som att jag ser en annan värld. jag tror att de är magiska. Jag ska titta mer nästa gång vi ses och rapportera om jag upplever eller ser något magiskt som går att skriva om. Just nu är det bara i mitt hjärta. :-)
Nyår - oj. Mycket liv. Middag med mormor coh Per hemma hos oss och vips när jag sov som bäst, klädde de på mig, viskade, la mig i vagnen och ut i kylan. Vi kom fram till ett ställe där det var många andra. Det hördes. Det pangade väldigt mycket och vi sprang över ett fält där det pangades mycket. Jag hade mina kära hörselkåpor på mig så jag skonades. Men mamma och pappa då? Hade de kåpor? De var hjältar som klarade den attacken. Som något ur en film. Vi överlevde. Så himla skönt och det var underbart att känna att min säng stod kvar och att jag kunde sova när vi kom i säkerhet i värmen. Vilket äventyr. Jag låtsades sova mesta tiden där. De märkte nog inte att jag var vaken...
Jag är nu 85 cm lång och smal och snygg. Jag saknar alla på dagis. Jag har ett foto på dem som är i mitt rum. Där sitter vi allihop och jag vinkar till den bilden lite då och då. Då känns de nära. Härligt.
Pappa är hemma med mig nu på dagarna. Känns toppen. Jag tycker om att vara med pappa. Mamma behöver mig också. Hon ska opereras nu. I slutet av januari har de sagt. Hon ligger en del i sängen och vilar numera, men jag är bra på att krama henne. När hon behöver mig, brukar jag sträcka upp armarna. Många tycker att det ser ut som att jag behöver henne, men det är när jag ser att hon behöver mig. Också. Vi behöver varandra. Hon behöver inte vara rädd. Jag finns här.
Nu ska jag sova vidare. Mamma var på bio ikväll. Det var nog bra. Pappa coh jag lekte när jag badade. Det var så otroligt roligt. Det är så kul nu när jag kan prata med mina vänner i badet. Jag har två grodor, en säl, en sjöhäst, en fisk, en krabba, en bläckfisk, en delfin, en annan fisk som är orange, tre båtar och en mammagroda. Och ett stort badkar att simma i. Härligt.
vi hörs
Jag ska inte vänta månader innan ni hör från mig igen
Stor kram
Er alltid
Oliver
