Bra bilder på mig och Julia

Oj, vad jag gillar min morbror Henke. Hos honom bor även en liten söt 9 månaders som heter Julia och en bedårande kvinna som heter Emelie. Jag är ganska bra på att hålla ihop familjebegreppen. Men idag föreslog jag att svaret på frågan vem som är mamma till min mamma... var Emelie. Hm. Mamma verkade inte lika övertygad.

Dessa tre fantastiska människor hämtade mig från dagis i fredags för mamma var borta på något, vet inte på vad. Men jag har velat sova över hos dem varje gång vi senast varit där och nu verkade det bli så. Vi hade roligt och lekte. Jag sov gott och efter lunch idag åkte vi till BusBorgen. Oj. Va skoj. Att vara där med Julia var toppen.

Sen plötsligt när vi skulle fika (men inte hittade något bord) dök mamma upp. Så efter en glass var jag på det igen. Sprang. Lekte. Kastade bollar. Ja ni som har varit där vet hur mycket man kan trötta ut sig och framförallt dra med sig sin mamma överallt. Jag gillar det mesta där men inte att åka rutschbana. Nä, det får de andra göra. Jag kastar ner bollar och låter de rulla. Det är tillräckligt nervpirrande.

Sen åkte vi till denna fina familj igen för nu skulle vi tydligen ta lite kort. På mig och Julia. Framförallt på Julia även om jag tyckte att det var viktigt att få fina bilder på mamma och Henke. Det blev inte så. Men jag är nöjd. Julia blev så fin på fällen. Mamma tog bra bilder. Hon låg lite överdrivet och fotade på golvet. Jag hade nog klarat det bättre själv... sa jag och fick ta över kameran och testa. Det var lite tungt och jag fattar inte hur man ska se något genom det där lilla hålet. Där har man ju en näsa.



Sen när vi kom hem åt vi gott, duschade, tittade lite på Chuggington och sen konstaterade vi att jag hade 26 stjärnor på min "borstatändernateckning". Det ledde till ännu en bok. Denna gång med bilder och ord. Jag lärde mig "jojo". Men sen gled jag bort i sömn och kommer väl tillbaka sen någongång. När det blivit morgon typ.

Säger god natt med en fin bild från ikväll. Titta så vacker hon är. Min egen Julia.

Sköna ord och lite oro inför vuxenlivet

Hej

Nu är det dags att komma igen med bloggen. Nu är jag precis 3 ½ år och jag mår toppen. Tror iofs att jag har hamnat i någon mellanålder då jag är på väg. Någonstans. Som tur är så är jag väldigt nöjd med mitt ordförråd. Det har expanderat väldigt väldigt mycket och jag är inte alls rädd att använda ord som inte många andra barn använder. Såsom: bekymrad, ...försår du mamma, åh himmel, har du sett på maken, jo jag tänkte så här, klurigt. osv. Ja, ni förstår. Såna ord som gör vardagskommunikationen väldigt mycket enklare. Jag funderar på att lägga till ordet "ehuru" ganska snart. Det passar liksom in i mängden.

Tillbaka till övergången... ja. I morse var det lite trögt att komma igång. Och när jag gick omkring där hos mormor (vi sov över där jag och mamma) så kom jag på det:

"Mamma, jag vill inte bli vuxen".
Vad skönt nu har jag sagt det. Vem vill bli det? Plus att det är ju snart så jag vill bromsa lite.

För att öka på ordförrådet så går jag och mamma till biblioteket lite då och då. Vi lånar och lånar och läser och läser. Jag har två stora ark hemma som sitter uppe på dörrar. Ett är för att jag får stjärnor när jag borstar tänderna och ett är för att hålla koll på tummen. Jag ska nämligen sluta suga på tummen. Det går ganska bra men det är lite svårt ibland. Men hur som helst så tänkte jag att jag skulle sätta upp en åt mamma. Hon läser så bra. Det brukar jag säga till henne. Så jag tänkte att hon kan ju få stjärnor varje gång hon läser bra.

Jag får återkomma med riktigt bra uttryck. Jag har några på lager och de är lika roliga att använda varje gång.



Så länge önskar jag er en skön dag. Jag ramlade i gruset på väg från bilen till dagis så jag hade jättesvårt att komma igång på morgonen. Det gjorde ju så ont. Men jag ville försäkra mamma och alla om att "det går över", men det kanske är så att de inte gör det om gruset sitter kvar i handens sår. Usch. Må så gott. Er Oliver