lördag, augusti 09, 2008
Trappilapp
Sen var det ju det med trappor. Så naturligt så jag skulle kunna lära andra. Alla stora steg nedåt, jag svänger runt så att jag går med fötterna och rumpan före. Jag är snabb som bara den i trappor, upp (jag gick om William idag, nästan. Han vann med ett steg men hade 6 stegs försprång. Vinnarinstinkten kom igång när jag såg honom krypa upp) och jag går regelrätt nedåt. Höjdarbra att ha och smidigt hemma hos oss. Här får man alltså lära sig jättemycket. Stora ytor, köket är klart och jag kan fara fram med vilken fart jag vill. Hihi. Kramis!
Besök och gång
Hej
Nu är det mycket. Det är så mycket spännande som händer. Just nu är mina kusiner Moa och William på besök. De har varit här ett tag tillsammans med sin mamma Helena. William är, som ni redan vet, ett år, drygt. Han kan gå. Han är stadig och tar sig fram lätt. Jag har själv jobbat på min gång ett tag. Jag kan gå om någon håller mig i ena handen. Jag blir så stolt när det händer. Ibland kryper jag fram förbi den stora "lådan" i köket, lutar min hand lite mot skåpsdörren och kommer mot hörnet. Det är där jag börjar smyga. Bollen ligger ju där en bit bortanför, jag skulle kunna chansa, men jag törs inte. Tänk om det inte fungerar. Men så kommer William och TÖRS. Wow. Kanske jag också kan tordas någon av dessa dagar. Vi får se. Nu kastar jag mig ner på knä och kryper sista biten. Jag är även jätteduktig på att krypa med något i handen.
Hur som helst är det så spännande att leka med honom och hans syster Moa. De leker gott med mig och jag kan inte få nog av att titta på dem och visa mina leksaker. Leksakerna finns även dessa i den där stora "lådan" i köket. Det är en skiva på som vi använder att ha maten på när vi äter frukost. Det är som en godislåda, kan man säga. På morgonen... när man har kommit upp... tidigt... och SÅ öppnas dörrarna och alla leksakerna är där. Dockan är där, böckerna är där, min speldosa med pianomusiken är där, bollarna... ALLT som är kul just nu.
Jag pratar massor och snart kommer de att förstå mig. Jag har med framgång tackat för mat jag har fått. Jag luktar på alla blommor jag ser. Vi börjar förstå varandra tycker jag. SKOJ!
Mamma mår lite bättre. Hon bär mig fortfarande inte. Det är synd, men vi gosar gott ändå. :-D
Nu sover jag gott. Vi ses. Kramis! /Lilla O
Nu är det mycket. Det är så mycket spännande som händer. Just nu är mina kusiner Moa och William på besök. De har varit här ett tag tillsammans med sin mamma Helena. William är, som ni redan vet, ett år, drygt. Han kan gå. Han är stadig och tar sig fram lätt. Jag har själv jobbat på min gång ett tag. Jag kan gå om någon håller mig i ena handen. Jag blir så stolt när det händer. Ibland kryper jag fram förbi den stora "lådan" i köket, lutar min hand lite mot skåpsdörren och kommer mot hörnet. Det är där jag börjar smyga. Bollen ligger ju där en bit bortanför, jag skulle kunna chansa, men jag törs inte. Tänk om det inte fungerar. Men så kommer William och TÖRS. Wow. Kanske jag också kan tordas någon av dessa dagar. Vi får se. Nu kastar jag mig ner på knä och kryper sista biten. Jag är även jätteduktig på att krypa med något i handen.
Hur som helst är det så spännande att leka med honom och hans syster Moa. De leker gott med mig och jag kan inte få nog av att titta på dem och visa mina leksaker. Leksakerna finns även dessa i den där stora "lådan" i köket. Det är en skiva på som vi använder att ha maten på när vi äter frukost. Det är som en godislåda, kan man säga. På morgonen... när man har kommit upp... tidigt... och SÅ öppnas dörrarna och alla leksakerna är där. Dockan är där, böckerna är där, min speldosa med pianomusiken är där, bollarna... ALLT som är kul just nu.
Jag pratar massor och snart kommer de att förstå mig. Jag har med framgång tackat för mat jag har fått. Jag luktar på alla blommor jag ser. Vi börjar förstå varandra tycker jag. SKOJ!
Mamma mår lite bättre. Hon bär mig fortfarande inte. Det är synd, men vi gosar gott ändå. :-D
Nu sover jag gott. Vi ses. Kramis! /Lilla O
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)