Aha, regn. Nu känner jag igen mig. Vi kanske är kvar i Göteborg i alla fall. Men så här mycket får man inte se av mormor där. Vi ska nog stanna här.
När vi kom till huset igen gjorde mamma och pappa en galen sak. Mamma tog upp mig och pappa bar oss alla över tröskeln. Haha. Det var roligt. Så fick mamma vila ryggen lite. Eller?
Förresten, så var vi på ett ställe som hade mycket mat. MAXI stod det utanför. Nåväl, det var inte maten jag såg. Det var alla brudarna. Wow. Jag tänker att: det är inget att spara på. Om de ska se en får man bjuda till och le. Bara le. Och fortsätta le. Ibland spritter det i hela kroppen, så jag bjuder på ett klingande skratt. Vissa stannar och pratar med mig. Det är famförallt de lite större. Men jag vill ju prata med de lite mindre brudarna. Men, jag jobbar vidare. Hon med stort H – hon finns ju därute någonstans!
Mamma och pappa är annars mina största idoler och det känns tryggt att de finns med mig. Hur skulle det annars gå för mig? Ensam i Västerås?
Äventyr – Here I Come! // Oliver
1 kommentar:
Hej oliver nu har vi tittat på allt du varit meed om. Vi det är farmor,Siw och Egon. Vi hoppas du får det bra i Västerås
Skicka en kommentar