Västerås, Västerås.
Det har hänt mycket med mig sen vi kom hit. Vissa saker känns lättare här och andra saker känns svårare.
Att sova känns svårare. Jag känner ju inte igen mig när jag vaknar. Hua. Och om mamma och pappa är där - det är ju mest en chansning. Man vet ju inte. Deras säng låter nytt och det luktar annorlunda. Tja. Hur ska det gå?
Men! Det känns lättare att äta. Nu gillar jag den där purén som jag har fått varje dag här nu ett tag. Potatis, majs och kalkon. Det blir säkert ännu bättre dessutom. Jag gapar allt vad jag kan och så kommer det mat in.
Jag kan nu även sätta mig upp själv. Jag hasar, vänder runt, sätter mig upp och leker med det jag har hittat, lägger mig på mage om jag vill eller på rygg om jag vill det. All träning har gett utdelning. Det känns roligt.
Den tredje på eftermiddagen/kvällen var det kalas här. Det var roligt. Oj, jag fick många bra presenter. Och så fick jag ju träffa mormor, morfar, Per och Nanna. Men senare på kvällen blev jag less. Det blev lite väl högljutt. Jag tror att de försöka komma in till något annat rum, för de slog väldans med hammare i väggen. Jag är helt övertygad om att om de hade gett mig en egen hammare, hade det gått mycket fortare.
Åsså, idag. Va? Hjälm som sitter åt och som glider ner i ansiktet när jag försöker ta bort den. Vem vill ha en sån klump rätt på skallen? Och så blåste det en massa i ögonen, mammas ansikte såg man ju inte röken av, lite vingligt tycker jag nog själv. Vagnen har ju fyra hjul men detta? TVÅ! Åsså är det svårt att sova så. Man vissnar som en blomma och vart ska man då ta vägen? Nä, vi får nog träna på det där med att "cykla". Inte helt min grej ännu, men vem vet? Det kanske är kul när man får grepp om det.
Nä nu måste jag sova lite i solen. Gäsp! / Oliver
1 kommentar:
Hej Oliver!! jag saknar dig så i fönstret mittemot!! Hoppas att du trivs i ditt nya hus.
Idag har vi varit i Slottsskogen hela dagen jag och mamma. Jag går ju nästan själv nu - så det är bra att öva lite på gräs, man landar så mjukt och skönt :-)
Jag hade min nya solhatt på mig... fatta att jag såg rolig ut i den, den kan jag ju inte ha på mig fler gånger - mamma måste hitta en coolare keps eller nå´t så att de andra grabbarna i sandlådan inte tycker att jag är en mes.
vad duktig du är som kan sätta dig upp själv. Jag hade så himla mycket problem med det innan jag fattade hur jag skulle göra - det var inte så längesedan jag lärde mig det faktiskt.
Det där med cykel tjatar min mamma om också! Jag har inte heller fattat grejen ännu - men det går ju onekligen lite fortare än vagnen i alla fall.
Nu skall jag sova - hälsa mamma och pappa!
Vi ses när du kommer till Götet!
// Hannes
Skicka en kommentar