Idag åkte vi till Stockholm igen. Vi gick till mammas doktor igen. Men denna gång var det en annan. Mycket längre. Det visade sig att vi hette samma sak. OLIVER. Det var speciellt.
Hon fick nya besked idag. Tydligen. För när vi gick ut från kliniken, gav pappa över mig till henne och vi kramades i hennes famn och hon bar mig till bilen. JIPPIEEEE. Ni skulle ha sett mitt leende. Vi kan kramas och bäras igen.
Mamma verkade vara på gott humör. Jag hörde något om "operation om jag själv önskar" när hon pratade med Maria och Malin. Sen lekte vi flygplan in till mitt rum när vi kom hem. WOW! Härligt för oss båda.
Nu tror jag att jag kan sova gott. Mamma ska sova bredvid mig i natt. Känns tryggt. Jag vet ju inte hur jag är när jag, om jag, vaknar till. Jag kanske skuttar över kanten. Min spjälsäng har blivit en VANLIG :-) säng. De har tagit bort långsidan och satt dit en annan liten kant. Så. Jag lär mig hela tiden.
Vi ses.
Puss
Lilla O
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar