Hej. Det blir lite jobbigt i längden att inte få snosa med mamma så mycket som förr. Hm. Jag har stått ut ett tag här nu, och jag har många andra som jag gillar omkring mig, men när ska hon bära mig? Det verkar inte som att det går. Hon bär ingenting annat heller och har stödben i form av silverstavar som hon har med sig överallt. Kryckor? Är det så de heter.

Jag har hört att hon har en knäckt kota som måste vara lugn. Hm. Jobbigt för henne, men jobbigt för mig också. Vi som var så nära hela tiden förut. Hon bar mig jämt. Nu är det andra som bär. Till exempel Farmor som är här nu jättemycket. Till exempel Mormor som är nära jättemycket. Till exempel Pappa som är bäst i världen. Till exepel Morfar ibland. Det är ju inte brist på dem prexis.

Nu börjar huset komma iordning. Det har byggts en massa vita kreationer i vardagsrummet. Tror att de ska sitta i köket sen. Jag har äntligen fått vara med. Satt häromdagen, inne i det allra heligaste, på andra sidan skjutdörrarna (som är så spännande), jag menar det är ju där allt verkar hända. Jag får höra att jag inte ska gå in där och att jag ska hålla mig på andra sidan, men det har ju ekat så mysigt när jag har stuckit in nosen och ropat på de som har jobbat där.

Hur som helst, så bars min fina stol in där och jag fick ÄTA LUNCH NÄR DE ANDRA JOBBADE. Fattar ni? ÄNTLIGEN med i matchen. Jag har även fått krypa där kylskåpet ska stå.

Jag går nästan själv nu.
Jag har ätit räkor och älskar det.
Jag har kastat boll - istället för att bara lämna över den.
Jag har fått en gåstol och gillar den lite. Roliga knappar och ljud på den.
Jag har fått ny bilstol!
Jag sjunger mer och mer, precis som i ABBA-låten (sing long before I could talk)
Jag har fyra tänder sen tidigare, men nu kommer det tre till. Jobbigt... faktiskt.

Livet är bra härligt ändå. I morgon BVC.
Suss gott