Puh. Det var en tuff dag. Mycket på gång. Det kändes. Bara en sån sak: När jag vaknade kom mamma och pappa in och sjöng. De bar på massa stora blå lådor. Allt jag ville ha var välling och så det där. Nä, jag orkade inte. Jag bara slängde mig på magen och grät.
Sen när jag tittade lite närmare på dessa blå saker så ramlade det ut en fin nalle. Oj. Jaha. Och så fick jag välling ändå.
Hur som helst. 1 år gammal. Jag har "ätit" tårta (körde ner handen, tog upp den, tittade på den, insåg att den var kladdig och skakade på den för att det skulle lossna. Och om igen) och känner mig invigd i att få äta allt. Även ostbågar. Det var gott må jag säga.
På ett litet kalas kom Mormor, Per, Morfar, Emelie, gudmor Maria, Malin, Ronnie, Doglas, Erik och Johan. Det var toppen. Kändes som massor av barn. Jag fick fina presenter och mest av allt gillade jag... ballongerna! Jösses. De är så fina och de kan jag leka med länge. Mamma brukar lägga en över dammsugaren. Då lyfter den och svävar där i luften. Om hon drar ner effekten på dammsugaren, sjunker den och svävar vidare.
Hela dagen berättade mamma om hur det var när jag föddes. Det var mysigt. Dock var de ju så att det kändes så tydligt att något var på gång, hela dagen. Orkade inte riktigt med det. Kände mig inte riktigt kry så jag ville bara bli buren, vara nära och sova. Hm. Bättre lycka nästa gång.
Kram / Oliver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar