Måndag. Dagis. Äntligen. Som jag tidigare har ställt fram skor på morgnarna och visat vart vi ska. Men vi har stannat hemma. Nu var det ny vecka och nu fick det vara nog. Jag skuttade upp vid sju och meddelade mamma att "nu är det faktiskt hög tid".
Vi drog iväg till dagis och där åt jag lite frukost. Sen skulle mamma gå. Oj. Nä. Oops. Inte kul.
Hu så ledsamt. Vi gick ut med barna. Jag ville inte leka alls. Jag ställde mig i ett hörn. Benen vek sig. Det kändes så hopplöst. Jag var inte mig själv. Jag hade ingen ork. Medans de andra lekte vidare fick jag som tur var låna en vagn att sova i. När jag sen vaknade... då såg jag mammas välbekanta ögon. Hon kramade mig och höll mig länge. Vi gick in och fortsatte. Jag kunde vila ordentligt.
Sen åkte vi hem och pappa kom också hem. Sen var det in i bilen igen och på stället vi kom till hade de akvarium med fiskar. Det är ju så toppen. Jättevackert. Pappa lekte med mig där och så skulle vi träffa en farbror.
Allt luktade lite annorlunda. Han pillade in saker i öronen, tryckte något mot mitt bröst, petade in en träpinne i munnen, lyste i mina ögon, lyste i mina öron... Vad händer?
"Öroninflammation".
Mhm. Vad innebär det?
"Tumregel. Barn som är stilla, är inte friska."
När vi äntligen var hemma igen, visade det sig att jag skulle få något i munnen med hjälp av en plastpip. JÖSSES! Någon! Hjälp mig! VAD ÄCKLIGT!!!
Tre gånger om dagen. Oj. Hu!
Önska mig lycka till. Det här lär ju fortsätta resten av mitt liv.
/Lilla (verkligen liten) O
2 kommentarer:
Det låter äkligt, men be om något kallt (glass) före och efter så smakar det mindre och du blir snart bra. Lite av farmors salva under nedre ögonfransen skall vara bra att förebygga öroninflamation sägs det. kram farmor
HEJ nu kan jag läsa om allt trevligt du har fått vara med om .
Hittar jag rätt nån mer gång,skall jag höra av mej.
Egon.
Skicka en kommentar